Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harelda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44?
- jorden befordras nämligen väl av en slingrande
rörelse, men blir ojämn, om harven hoppar
eller slänger, så att den vrides ur körriktningen.
] Den önskvärda jämna rörligheten nås bäst vid
en i en punkt anspänd h., genom att längden
är större än bredden och den största bredden
ligger bakom redskapets tyngdpunkt, men
framför allt genom.rörlig sammankoppling av flere
enkla harvar vid en gemensam dragbom. Än
. större stadga har en h., som går på hjul,
varvid önskvärd rörlighet nås, om de arbetande
delarna äro fästa på rörliga armar. Fullt stela
.hjulharvar passa företrädesvis för
sammanhängande jords djupare luckring men mindre
för matjordens finfördelning. Arbetsdjupet
bör vara jämnt och ställbart. Djupgången kan
, regleras genom redskapets belastning, olika
nspänning, bärhjulens inställning samt
pinnarnas inställning i olika riktning mot jorden.
En högt anbragt dragpunkt och lång
anspän-ning medför djupare gång än låg och kort
an-spähning. På nyare h.-typer brukar
djup-"gången regleras genom bärhjulens inställning
’till olika djup och i synnerhet genom pinnarnas
till olika vinkel, i det att frarriåtriktade pinnar
medföra djupare, bakåtriktade grundare gång
än lodrätt ställda. Pinnarnas verkan ökas
genom att de äro fjädrande liksom genom att
spetsen är utbredd till en bill, kniv eller skyffel.
Den önskvärda, noggranna anslutningen till
marken vinnes genom enkla harvars ledbara
sammankoppling, så att de kunna följa
tegar-nas kullrighet, och vinnes hos harvar, som skola
arbeta på ojämn mark, genom att ramen är
nätformigt ledad. (Kedje-, ängs-, länkh.) Vissa
harvtyper äro avsedda att ej blott luckra utan
även omblanda och vända jorden; så de förr
* brukliga, för säds jmyllning avsedda
myll-, h a r v a r n a eller myllkammar n*a med
ensidiga billar, den på 1880-talet införda, nu
. försvunna akmeharven, som arbetade
med släpande, svagt spiralvridna, skarpa
järnskenor, de nyare spiralharvarna samt
i synnerhet tallriks- och spadharvar,
vilka i sitt arbete närma sig plogen.
Hållbarheten har starkt ökats genom
-övergången från trä till järn och numera mest
till stål, ej blott i de i jorden arbetande delarna
utan även i ram och annat tillbehör. Ett
annat, senare framsteg är, att slitna delar
(pinnar, spetsar och billar på dessa m. m.) kunna
utbytas mot nya, Vilka numera allmänt finnas
i handeln. Alla löstagbara delar böra vara
säkert fästa, så att de ej lossna under arbetet;
pinnarna böra hava kantig hals, så de ej kunna
vrida sig. Genom utbyte av arbetande delar
kan samma redskap ändras för olika arbete.
Har v ty per: Ris-, törn- eller
kvist-n., hopflätad av taggiga eller risiga kvistar,
användes fordom vid svedjebruk för spridning
av aska och myllning av utsäde och har i
nutiden kommit till användning för myllning av
skogsfrö, dock vanligen förändrad så, att den
utgöres av en rund stock, som är besatt me d
järnpinnar i st. f. kvistar. Se Markberedriing.
Kedjeharv, bestående av ett nät av
kantiga eller skarpa järnlänkar, konstruerades
i England för grund myllning av vallfrö och
har sedan även brukats för att riva upp mossa
och luckra ytan i ängar. Nutida ä n g s h a
r-v a r hava länkarna försedda med skarpa
järnpinnar av olika längd å harvens båda sidor,
som sålunda göra olika kraftigt arbete.
Liknande användning har den gamla småländska
länkharven, som består av i båda ändar
på runda järnaxlar uppträdda träklossar,
vardera med en rät järnpinne. De enkla
ängs-harvarnas bredd plägar vara omkr. i m.; de
köras vanligen 2-kopplade.
Rätpin n-1. slä t-h., som är en urgammal
h.-typ hos många folk, utgjordes fordom oftast
av en rektangulär träram .med 4—6 längsbalkar,
förenade genom tvärslåar och försedda med raka
trä- eller senare järnpinnar samt anspänd nära
ena hörnet. För att avhjälpa felet, att
pinnspå-ren blevo glesare i harvdragets kanter, gav den
Ställbar rätpinnharv.
systematiska täckdikningens uppfinnare, Smith,
i början av 1800-talet längsbalkarna en sned
riktning, varigenom uppkom
romboidal-harven, vilken senare utvecklades till
d i a g o n a 1- och slutligen s i c k s a c k-h.,
den form, som numera är rådande hos
släthar-var med järnram. De vanliga rätpinnharvarna
hava vanligen 20—30 pinnar och en
arbets-bredd av omkring 1—1.2 m. samt användas
mest 2—5 sammankopplade. En dylik h. är
1 o o-p innharv en, bestående av 5
mycket lätta enkelharvar, samt o g r ä s’h a r v e n,
vilken har pinnarnas nedre del formad som ett
halverat rör, varigenom de hindras att
nedtränga i jorden men förstöra de grundrotade
Klösharv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
