Lantmannens uppslagsbok / 267 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

	Havsfisket	Insjöfisket
yrkesfiskare, personer	13,615	1,614
pers. med f. som binär.	10,222	42,759
fiskebåtar m. motor st.	2,929	495
fiskebåtar utan motor st.	14,010	33,854
värde av båtar o. redskap kr.	30,871,325	5,615,318
fiskets avkastning kr.	39,565,723	7,768,535
därav sill kr.	18,966,000	—

Saltsjöfisket är i övervägande grad ett
självständigt näringsfång. Insjöfisket förekommer
som särskilt yrke företrädesvis i landets stora
sjöar, Vänern, Vättern, Mälaren och
Hjälmaren, i vilka mer än hälften av yrkesfiskarne
hava sin verksamhet. Insjöfisket har
visserligen långt mindre ekonomisk betydelse än
havsfisket, men det förras omfattning och
betydelse angivas också mindre fullständigt än
det senares av ovanstående siffror på grund
därav, att det till större del bedrives i smått.
I allmänhet lämnar fångsten obetydligt över
den lokala förbrukningen, med undantag dock
för det bohuslänska havsfisket, som lämnar mer
än hälften av rikets inkomst av f.

Bland sötvattensfiskarna intaga gädda,
abborre, sik och ål samt den mindre värdefulla
mörten främsta rummet, vardera slaget med
mellan 1 och 2 millioner kg. om året, varvid
dock bör märkas, att de 4 förstnämnda
fisksorterna fångas i såväl sött som bräckt vatten.
Laxfisket lämnar visserligen blott upp emot
1/2 mill. kg. men har stor betydelse för vissa
orter. Jämte egentlig fisk ingå i ovanstående
siffror även fångsten av skaldjur (hummer,
räkor, krabbor, ostron och kräftor), men dessa
lämna blott omkring 2 % av fiskets hela värde.
Fiskodlingen i dammar (se Dammhushållning)
är stadd i kraftig utveckling men är ännu
jämförelsevis obetydlig med hänsyn till avkastning,
vars värde nått högst till 107,600 kr. (år 1916).

Fiskalstring i svenska vatten.
Fördelas fiskfångstens mängd i sötvatten, i
medeltal 1914—19 något över 6 millioner kg.,
på landets hela areal av sjöar och vattendrag
(ungefär 3,772,000 ha.), så blir avkastningen på
ytenhet blott omkring 1,6 kg. per hektar. Av
redan nämnda skäl äro statistikens siffror för
fångsten för låga, och de tal, som på grund av
undersökning av ett antal fiskevatten erhållits,
äro högre, men dock blott 2.4 kg. fisk och 4
kräftor pr ha., ett mycket lågt belopp, då t. ex.
Tysklands sjöar beräknas lämna den tiodubbla
mängden. Avkastningen är mycket låg i våra
stora sjöar och har t. ex. beräknats för Unden
0.3, Torne träsk 0.6, Vättern 0.7, Vänern 1.4
och Mälaren 2.7 kg. För smärre, grunda sjöar
äro ofta fångstsiffrorna betydligt högre,
exempelvis för 30 sjöar i Filipstads bergslag 4.6 samt
för S. Sveriges fiskeriförenings sjöar i Småland
5.5 och i Skåne 8.4 kg. per hektar och år.
Orsaken till den låga fiskproduktionen ligger dels i
klimatet (lång vinter, kort sommar), dels i
sjöarnas djupförhållanden.

I grunda sjöar och vattendrag uppvärmes
vattnet högre och är belysningen starkare,
vilket befordrar utvecklingen av det lägre
växt- och djurliv, som lämnar fiskbeståndet
största delen av dess föda. Därjämte erbjuda
de långgrunda stränderna vidsträcktare och
bättre lekplatser. Vattnets beskaffenhet
inverkar också på fiskrikedomen. Kalkhaltigt,
syrerikt vatten är fördelaktigt, syrefattigt, av
mullämnen brunt vatten från mossar däremot
mindre tjänligt såväl för de växter och djur,
som tjäna till fiskföda (jfr Plankton), som för
flertalet fiskarter. Förnämsta orsaken till
den ringa avkastningen torde dock ligga i
bristen på ändamålsenlig skötsel av fisket, i
väsentlig mån beroende på dess splittring på
många händer utan samverkan för dess vård
och bedrivande.

Fisktillgången har enligt gängse
uppfattning i allmänhet avtagit i de svenska
fiske vattnen. Detta förklaras delvis genom den
överfiskning över tillväxten, som blivit en följd
av en ökad folkmängd och förbättrade
fångstmedel. Inom vissa trakter har industriens
utveckling varit ödesdiger för fisktillgången.
Således har barkavfallet från flottningsvirke
bevisligen i mycket hög grad skadat fiskens
fortplantning genom lager av bark, som avsattes
på flottledens botten, och genom de ämnen,
som lösas ur barken. Vatten, som innehåller
barkavfall, gynnar utvecklingen av vissa
svamparter, som angripa och döda rommen. För att
förebygga dylik skada har i flottningsstadgan
införts inskränkning i rätten att framföra
flottningsvirke obarkat. (Se Barkning.) Flottningen
är dessutom ägnad att skrämma fisken och
förstöra fiskebyggnader. Flottnings- och
fiske-riintresset stå därför i skarp motsats, och
talrika fisken hava på grund av flottningen
nedlagts. — De dammbyggnader, som i allt större
utsträckning uppförts i vattendragen, verka
också hindrande eller försvårande på
vandringsfiskarnas uppgång i floderna och återgång
till havet. Jämlikt gällande lag kan ägare
till en dylik byggnad åläggas att anlägga och
underhålla fiskvägar (se d. o.), men dessa ha i
många fall föga motsvarat sitt ändamål,
beroende till stor del därpå, att fiskens
fortplantnings- och livsförhållanden försämrats
genom vattnets uppdämning. Många industrier
skada fisket genom det avfallsvatten, som
från dem utsläppes och som innehåller
antingen giftiga ämnen eller fint fördelade fasta
beståndsdelar, vilka fastna i fiskarnas gälar
eller bilda ruttnande massor, vid vilkas
sönderdelning syrebrist uppstår i vattnet, samt
gifter och sjukdomsalstrande bakterier
uppkomma. På lagstiftningens väg ha dessa
olägenheter blott delvis kunnat hindras. Se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>