Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagsverke - Dagsverksjournal - Dagvatten - Dahlia - Damm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltiden utgingo även vissa utskylder till
kronan från all oprivilegierad jord i form av
arbetsskyldighet vid byggande av borgar m. m.
Denna dagsverksskyldighet till kronan inlades
senare i grundräntan och förvandlades till
penningutskylder. Likaså har prästerskapet
sedan gammalt haft rätt till dagsverke från
oprivilegierad jord i socknen. Genom
förläning av konungen samt genom mer eller mindre
frivillig underkastelse blevo självägande
bondgårdar under medeltiden i stor utsträckning
underlydande under adelns och biskoparnas
gårdar ined en alltmer utsträckt skyldighet att
utgöra d. vid dessa, likasom även förekom, att
landbo å annans nybygge eller torp helt eller
delvis utgjorde sin avgäld med dagsverken hos
jordägaren (hoveri). Under adelsgodsen
kom sålunda att lyda en stor mängd
dagsverksskyldiga godsbönder, vilkas äganderätt till
sin jord med tiden blev allt mer oklar. Genom
skiften och andra regleringar har småningom
dagsverksskyldigheten i allmänhet avlösts av
penningarrende.
2. Vanlig grund för arbetsplikt och
arbetslön. Se Arbetare, Arbetslön.
Dagsverksjournal, Dagsverkslista,
Dagsverkskonto. Se Bokföring.
Dagvatten, ytvatten, det vatten, som
framrinner på markens yta, verkar skadligt
på odlad jord genom att hopslamma dess yta,
varigenom luftens tillträde till underliggande
jord hämmas och skorpa uppkommer vid
upptorkning. På gräsbevuxen jord kan tidvis
under vår och sommar framrinnande d. verka
fördelaktigt på växtligheten, om jorden
dessemellan torrlägges, men eljes försumpande.
Jfr Dikning, Bevattning.
Dahlia, georgin, ett korgblommigt
släkte, fam. Compositæ, varav från dess
hemland, Mexiko, flere arter införts till Europa
och blivit högt värderade prydnadsväxter. De
äro storvuxna örter med överlevande köttiga
rotknölar, pardelade blad och stora korgar med
enkel krans strålblommor kring rörformiga
diskblommor, i lysande färger (vitt, gult, rött,
violett). Den vanligaste arten, D. variabilis
Desf., har utvecklats till stor mångfald i
avseende å form och färg, med enkla eller dubbla
(blott strål-)blommor. Även några andra arter
odlas. D. tål ej vinterkölden, utan på hösten
upptagas rotknölarna och förvaras torrt och
frostfritt för uppdragande av nästa års plantor.
Utom genom rotknölar förökas D. även genom
sticklingar och stundom genom frö. Frö sås
i februari i bänk. Rotknölarna planteras på
våren, och av de framskjutande skotten tagas
sticklingar. Först vid full säkerhet mot frost
utplanteras de på ena eller andra sättet erhållna
plantorna.
Damm. 1. För att torrlägga och mot
översvämning skydda mark, som ligger intill
vattendrag eller sjö, eller indämma vatten vid
bevattningsanläggning bygges mot vattnet en
fast vall eller damm till sådan höjd, att vallens
krön når över högvattenytan. Vallens höjd
över denna göres större, ju starkare
påfrestningen är från vattnet till följd av strömstyrkan
eller vattnets höjd över innanför liggande mark,
omkring 0.5 m. över högvattenytan vid mindre
invallningar till 1 m. eller mer vid höga vallar
mot större vattendrag. För att bliva tät måste
vallen ligga på ogenomsläpplig grund, och
då ytjorden ej fyller denna fordran, bör den
avschaktas ned till älven och, om så är nödigt,
uppgräves en grav ned till tätt bottenlager och
fylles med puddlad lera, helst blandad med
något sand. Vallen uppföres sedan av
tillgänglig jord, som påföres i högst fotstjocka varv,
vilka noga hopstampas. I stället för hela vallen
göres stundom blött en kärna i mitten av
stampad lera eller betong, intill vilken jorden
påfylles, eller ock förstärkes den mot vattnet
vettande slänten med ett minst fotstjockt lager
av tätt stampad, fet lera. Denna slänt
skyddas för bortslamning genom att gräsbindas eller
stensättas och lägges i svag lutning, högst
1 : 1.5, då den är stensatt, eljes högst 1 : 2,
men med än svagare dosering, ju högre vallen
och ju starkare vattnets rörelse är. Krönets
bredd bör stå i direkt förhållande till vallens
höjd, vid 1 m. höjd 0.6—1 m. bredd, vid 3 m.
höjd 2 m. bredd.
 |
| Fångdamm. |
 |
| Kajdamm. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
