Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bearbetning av jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom bearbetningen förstöres eller hämmas
rotogräset, och de delar, som kvarstanna i den
luckrade jorden och åter kunna utväxa, bliva
liksom fröogräsets groddplantor begravna vid
den följande höstplöjningen. Om denna ytliga
bearbetning skett, medan ännu sommarvärme
råder, komma också snart de för fruktbarheten
så viktiga omsättningarna i jorden i livligare
verksamhet, och förbruket före höstplöjningen
kan således verka som en trädning. Genom det
luckra ytlagret hindras även den
underliggande matjorden att uttorka, och
höstplöjningen av hård jord kan därigenom
underlättas, så att den dubbla plöjningen kräver mindre
arbete än en enbar höstplöjning på uttorkad
jord. Ju kortare tid denna ytbearbetning
utföres före höstplöjningen, desto mindre
verkan medför den, och i landets mellersta och
norra delar, där sädesskörden är sen och
höstplöjningen måste börja tidigt, lönar sig
ett dylikt förbruk knappt, även om det skulle
medhinnas, vilket vanligen ej är fallet.
Höstplöjning till matjordens fulla
djup bör om möjligt alltid ske å såväl
vårland som den blivande trädan. Härigenom
vinnes: a) att jorden kan mottaga och
kvarhålla mer av nederbördsvattnet; b) att
jorden luckras av tjälen och den därigenom
åstadkomna gryniga strukturen i jorden väl
bibehålles vid upptöandet på våren, då
smältvattnet lätt nedsipprar i den luckrade jorden
och avrinner mellan tiltorna utan att åter
hopslamma jorden; c) jorden upptorkar förr
på våren, så att vårbruket kan börja tidigare;
d) ogräsfrö och rotogräs, svampsporer och
insekter begravas djupt, och av de sistnämnda
bringas sådana, som redan gått i vintervila,
upp i ytan, där de dödas av vinterkölden eller
borttagas av fåglar. Höstplöjningen bör, för
att dessa syften möjligast fullständigt skola
uppnås, utföras så, att ytjorden lägges i
botten och hela den omplöjda jordmassan blir så
lucker som möjligt. På lättare och
genomsläpplig jord utföres plöjningen därför helst
med plogar försedda med skumrist, som
avskalar ytjorden och lägger den i botten, samt
med branta vändskivor, som väl luckra
tiltan. Då jorden är styv, särdeles då den till
följd av bristande täckdikning mindre lätt
genomsläpper vattnet, händer lätt, att den efter
dylik plöjning hopslammar, så att vattnets
nedträngande hindras, upptorkningen på våren
försenas och bearbetningen försvåras. I
sådant fall bör höstplöjningen ske med plog,
som lägger sammanhängande tiltor, mellan
vilka vattnet kan nedsjunka. Höstplöjningen
bör ske, då jorden ej är så våt, att den
smetar, emedan dess bruk då svårligen kan bliva
gott. Därför bör stubbåker höstplöjas tidigt,
innan den hinner bliva starkt uppblött, under
det att plöjning av vall sparas till sist, och
detta desto mer, som denna tjälar senare än den
öppna jorden. Höstbruket avslutas, särskilt
på styv jord, med noggrann uppkörning av
vattenfåror för ytvattnets avledande.
Vårbruket bör inskränkas till det,
som behöves för att bereda en god såbädd,
och utföras, så att vintermusten och den av
tjälningen åstadkomna korniga
beskaffenheten bibehålles. På väl höstbrukad jord kan
bearbetningen, utförd då jorden reder sig väl,
ofta inskränkas till blott ytbruk; plöjning
och annan djup bearbetning, som öppnar
jorden för uttorkning, bör undvikas. För att
hindra uttorkningen bör vårbruket utföras
på kortast möjliga tid, men där större
jordvidd skall vårbrukas, är lämpligt att först
giva hela den höstplöjda åkern en ytlig
harvning för att åstadkomma ett luckert ytlager,
som hindrar den underliggande jordens
uttorkning, för att sedan företaga vårbruk och
sådd fält efter fält. Genom att sålunda en tid
förflyter mellan ytharvning och den
egentliga beredningen för sådden, får ogräsfrö tid
att gro, varefter groddplantorna förstöras vid
följande brukning före sådden. De för
vårbruket vanligen använda redskapen äro yt-
och djupharvar samt, där kokor förekomma,
tunga vältar för dessas krossning. Sladd och
sladdharv äro kraftiga redskap för inledande
av vårbruket på hård och kokig jord likasom
på vallbrott för att tilltrycka tiltan, så att
grästorv ej upprives. Vårbruket avslutas med
vältning för att tilltrycka jorden kring
utsädet och helst därefter ytharvning för att
motverka jordens uttorkning. (Se Avdunstning.)
Då säd skall följa efter vall, är önskvärt
att utföra plöjningen med skumrist, som
avskalar grästorvan, vilken bör fullständigt
täckas av den omvända tiltan, som därefter
tilltryckes med tung vält; före sådden
luckras sedan den omplöjda jorden utan att ånyo
vändas. Även under växttiden bör jorden
bibehållas lucker och ogräsfri genom brodd-
och ogräsharvning samt häst- och
handhackning, där radavståndet medger sådan. (Se
Ogräs.)
Trädgårdsjordens b. har samma
ändamål som åkerjordens och sker enligt
samma grunder, om än körredskapen i smärre
trädgårdar ersättas med handredskap. Jordens
djupgrävning är särdeles fördelaktig
och utföres för jordens bringande i kultur till
dubbelt spaddjup. Höstbearbetning bör alltid
ske och utföres helst med plog eller spade, som
lämna jorden med ojämn, lucker yta. På våren
bör eftersträvas att bibehålla god såmust,
och om jorden blivit vänd på hösten, kan en
ytlig bearbetning med skumplog eller en
långtandad hacka vara tillräcklig. Grävningen
göres på vår och sommar bäst med grep, för
vilken jorden sönderfaller bättre än med spade.
En sådan bearbetning bör även utföras efter
varje grödas skörd under sommaren. Efter
sådden bör jorden tillpackas över såraderna
med en packbräda eller krattkammen. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
