Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförda skiftesförrättningarna ha till stor del varit olämpliga, i det att
jordegendomarna förblivit delade i ett flertal små och blandade, ofta oformliga
ägolotter. Skiftet har också mycket hindrats och försvårats av den i
synnerhet i Österbotten vanliga sämjodelningen. De gällande bestämmelserna
sammanfördes i en förordning den 15 maj 1848, vari smärre jämkningar senare
skett, tills ny förordning om skiftesväsendet utfärdats den 13 (26) okt. 1916.
Enligt denna äger ej blott delägare i förut oskiftad jordsamfällighet vitsord
till skifte av styckade eller blandade ägor, utan länsstyrelsen kan också
föranstalta ägoskifte, när allmän fördel så kräver. Vid skifte avskiljes
skogsmark till gemensamt bruk för hela skifteslaget, när alla delägare så önska,
och eljes för de delägare som därom sämjas.
Jorddelning har under senare tid allt mer frigjorts från tidigare gällande
villkor. Sålunda blev den 1 mars 1852 tillåtet, under förutsättning av
häradsrättens medgivande, att klyva hemman till mindre än 1/4 mantal, under
förbehåll att delarna skulle kunna lämna en familj om 5 (år 1864 3) fullvuxna
personer bärgning, liksom även rätt till jordavsöndring blev utvidgad. Enligt
ovan nämnda förordning om skifte år 1916 är hemmansklyvning och
avsöndring tillåten intill en storlek av 1/300 mantal eller 5 hektar produktiv
mark. Från allmänning blev tillåtet att avsöndra jord, utan att hela
allmänningen skiftas.
FÖRENINGSVÄSEN. Det år 1797 stiftade finska hushållningssällskapet
bibehöll efter landets förening med Ryssland sin ställning som en halvt
officiell myndighet, och det utskott, som enligt dess år 1841 antaga nya
stadgar handhade sällskapets angelägenheter kom på samma sätt som
Lantbruksakademiens förvaltningskommitté i Sverige att bilda ett led i
lantbruksförvaltningen. Denna dess betydelse synes dock hava varit mindre och avtog
ytterligare, sedan jordbruksexpeditionen i senaten år 1860 bildats och
dessutom lantbrukssällskap bildades i de särskilda länen, vilket småningom
försiggick under åren 1826 till 1862. Det finska hushållningssällskapet tjänade
väl ännu i viss mån som mellanled mellan regeringen och dessa sällskap men
förlorade fullständigt denna ställning sedan en central Lantbruksstyrelse
bildats år 1892. Genom senatsbeslut år 1905 inskränktes sällskapets
verksamhetsområde till de svenskspråkiga socknarna i det egentliga Finland och
Åland. På senare tid ha lokala lantmannagillen bildats och anslutit sig som
underavdelningar till läne-lantbrukssällskapen. Dessa hava betydliga
statsanslag och hava anställt konsulenter och instruktörer, vilka allt mer trätt i
stället för de under Lantbruksstyrelsen direkt lydande agronomerna.
År 1899 beslöts en samverkan mellan lantbruks- och
hushållningssällskapen genom regelbundna ombudsmöten, och år 1906 ersattes denna
sammanslutning av Lantbrukssällskapens i Finland Centralförbund (Suomen
Maanviljelusseurojen Keskusliitto), till vilket anslöto sig de finska
länesällskapen samt ett antal föreningar med speciella syften (avels-, mosskultur-,
skogssällskap). De svenska sällskapen bildade å sin sida Svenska
lantbrukssällskapens i Finland förbund. Vardera av dessa båda förbund har sedan
år 1920 och 1919 årligen hållit en s. k. lantbruksvecka med föredrag samt
sammankomster av anslutna föreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
