Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den sedan inträdda depressionen är denna jordförbättring numera sällsynt
och underhållet av redan utförd täckdikning ofta försummad.[1]
GÖDSLINGEN ökades allt mer, i den mån kreatursantalet tillväxte och
åker användes för odling av foderväxter eller igenlades till gräs.
Omvårdnaden om kreatursspillningen, vilken ännu vid århundradets mitt rätt allmänt
var försummad, gick småningom framåt. Härtill bidrog införandet av
sommarstallfodring, — en ingående del av det vid århundradets början berömda
»intensiva lantbruket» (high farming) —, i det att spillningen härvid
plägade samlas under djuren. Senare blev vanligt att låta kreaturen
sammantrampa spillningen med halm i öppna eller täckta gårdar. Synnerligen högt
värde har alltjämt tillagts inverkan på jorden av betande djurs spillning och
tramp, och såväl grönfoder som rotfrukter pläga därför få avbetas på åkern.
Jämte kreatursspillning har stadsgödsel i närheten av städer och tång vid
stränderna fått stor användning, och stor omsorg ägnades åt kompostering.
Då kloakledningar anlades för avförande av avfallsvatten från städerna, har
detta vid en del större städer funnit användning till
bevattningsanläggningar.
Av konstgödsel hade krossade ben använts redan under 1700-talet (sid.
314). Insamling av ben och handel med sådana blev en stor affär, och de
infördes även i stora mängder från utlandet, i förra delen av 1800-talet från
hela norra Europa, senare även från Sydamerika. Exempel omtalas på
egendomar, vilkas avkastning flerdubblats genom bengödsling. Benen bereddes
först blott genom krossning. Sönderdelningen nådde härvid ej längre än till
ett grovt grus, varför också stora mängder (60—70 bushels per acre = 50—60
hl. per hektar) måste användas. I början av 1800-talet började krossningen
ske med maskin, och först sedan detta omkring 1830 börjat ske med ångkraft
och efterföljande sållning införts, nådde man därhän att mjölet blev fritt från
grövre delar än 1/4 tum.[2] Enligt Liebigs förslag att behandla fosfat med
syror för att upplösa fosforsyran, anlade J. B. Lawes år 1843 den första
fabriken för beredning av superfosfat, vartill mineralfosfat kom till
användning som råmaterial. Superfosfat undanträngde i viss mån benmjöl och
medförde ökade fordringar på dess finfördelning. Rapsmjöl efter oljepressning
var mycket använt till gödsling, och undanträngdes blott långsamt av nyare
konstgödselmedel i den mån de blevo tillgängliga (sid. 489). England har
sedan alltjämt varit ett föregångsland i användning av konstgödsel, och dess
höga skördetal bero till väsentlig del på den rikliga konstgödslingen.
Jordförbättringsmedel hava här som annorstädes blivit mindre använda i
den mån konstgödslingen ökades. Märgel och, sedan järnvägars tillkomst
underlättat forslingen, kalk, användes förr i stor mängd, särdeles vid
nyodling och för förbättring av utsugen åker, men förekomma numera föga.
Flåhackning och bränning för att för några år öka jordens fruktbarhet förbjöds
år 1816 men omtalades ännu på 1870-talet såsom regelbundet bruk i Cornwall
och Cotswolds, då vete skulle odlas på vallbrott liksom före rovodling.
Bränd lera åtnjöt under förra delen av 1800-talet stort anseende som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
