Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyskland och Österrike samt 5 proc. i Ungern. Odlingen är mest utsträckt i
nordöstra Tysklands sandjordstrakter, där den intager större delen av godsens
jord och skörden till stor del användes till beredning av sprit, stärkelse och
dextrin, vilka industrier från 1860-talet, då de först började fabriksmässigt,
fått en mycket stark utveckling och möjliggjort att höja intensiteten i
jordbruket och husdjursskötseln på dessa trakters magra jord. Den omfattande
förädlingen av potatis, som under senaste halvsekel ägt rum i Tyskland och
Österrike, har i främsta rummet gått ut på att frambringa rikt givande, mot
sjukdom härdiga fabriks- och fodersorter med hög stärkelsehalt, till vilkas
prövning och spridning de under ledning av Institut fur Gährungsgewerbe
i Berlin igångsatta försöksodlingarna kraftigt bidragit.
Den under den napoleonska krigstiden började betsockertillverkningen
kunde ej upprätthållas, då kolonialsocker efter krigens slut åter blev
tillgängligt, men upptogs åter 1820, och sedan en för densamma fördelaktig
höjning av sockertullen skett, steg den hastigt och var sedan länge i oavbruten
tillväxt, så att den lämnade ett betydligt överskott till utförsel.
Sockerbetsodlingen har i synnerhet koncentrerats i Braunschweigs, Anhalts, Sachsens,
Mährens och Böhmens fruktbaraste trakter och intog vid 1900-talets början
omkring 2 proc. av Tysklands och Österrikes samt 1 proc. av Ungerns
åkerjord. Denna storartade utveckling beror till stor del på den förädling av
sockerbetan, som utförts, främst av Gebrüder Dippe i Quedlinburg
(fr. 1872) och av sockerfabriken i Klein-Wanzleben (fr. 1860), båda i
provinsen Sachsen. År 1836 åtgick 18, år 1815 141/2 och numera blott 6 dt. betor
till 1 dt. råsocker. Den har därjämte gynnats genom att beskattningen
beräknades på grund av mängden betor oberoende av den stigande sockerhalten
samt genom exportpremier för utfört socker. Sockerbetsodlingen har
kraftigt bidragit till åkerbrukets höjande, liksom betmassan och blasten blivit
viktiga fodermedel vid den intensiva nötkreatursskötseln.
Av övriga rotfrukter ha huvudsakligen foderbetorna gått framåt i
odlingens omfattning och förädling till hög avkastning. Mest berömd har den
av H. H. v. Borries förädlade Eckendorf-betan varit.
Odlingen av olje- och spånadsväxter, lin, hampa och raps, har under
senaste halvsekel gått starkt tillbaka i Tyskland, något mindre i Österrike,
till följd av ökad användning av bomull och petroleum samt konkurrens
från Ostindien och Byssland, rapsodlingen även på grund av tilltagande
insektskador. Lin odlas fortfarande mest i Böhmen och Galizien, men
därjämte även i de norra kustprovinserna, hampa dels i sydvästra Tyskland,
dels i Galizien.
Humleodlingen har inskränkts till vissa områden i Böhmen, mellersta
Franken, Baiern och på Schwarzwald och upptog vid sekelskiftet 0.16 proc.
av Tysklands åker. Den böhmiska och tyska humleodlingen lämnar en vara
av hög kvalitet. Handeln därmed är koncentrerad i Nürnberg.
TOBAKSODLINGEN har bibehållit sig bäst i Österrike-Ungern, särdeles i
Tyrolen och de sydslaviska länderna, men gått något tillbaka, sedan
tobaksmonopol år 1851 infördes. I Tyskland har tobaksodlingen sin största
utbredning i Baden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
