Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
feodalherrar och föranledde många av dem att avyttra eller förpanta sina
jordagods och sälja friheten åt sina trälar för att skaffa sig medel för sin
utrustning. Samtidigt vunno städerna genom friköpning från länsherrens välde
större rättigheter, och deras borgare bildade småningom ett privilegierat tredje
stånd, som blev en härd för strävandena till frihetsidéernas utveckling och
förverkligande.
Kyrkan, vars inflytande i staten växte, verkade också för fredliga
förhållanden genom de »gudsfreder», som från 900-talet upprepade gånger
påbjö-dos, liksom för trälars frigivning och friköpning. Konung Ludvig VI
utfärdade själv i stor utsträckning frihetsbrev för sina trälar och tryggade dylika
brevs giltighet genom att giva dem kunglig stadfästelse.
Landets förvaltnings- och rättsväsende fingo fastare former särdeles
under Filip II August (1180—1223) och Ludvig IX, den helige
(1226—1270). De gamla frankiska lagarna och kapitularierna, som kommit ur
bruk, ersattes av landskaps och städers rättssedvänjor (coutumes), vilka
jämte senare förordningar samlades under Ludvig IX till en lagsamling
(»etablissements S:t Louis»), vilken stod i nära överensstämmelse med den
romerska rätten.
Den ökade rättssäkerheten kom även bönderna till godo, och i samband
därmed ökades deras inflytande. De fingo rätt att själva välja byns
tjänstemän och att bilda jurydomstolar, varigenom de vunno delaktighet i den förut
länsherren tillkommande rättsskipningen. Med konungens gillande bildade
de efter exemplet av de i städerna förekommande gillena sammanslutningar
till inbördes skydd mot jordherrarna, vilket bidrog till att minska dessas
godtycklighet gent emot sina underhavande och det förekom även, att dessa
beviljade lantkommuner frihetsbrev (charte). Tack vare dessa gynnsamma
förhållanden blevo de 12:e och 13:e århundradena en avgjord framgångstid
för jordbruket. Landets välmåga steg, och den odlade jordvidden ökades
särdeles i landets södra och västra delar genom omfattande torrläggnings- och
bevattningsföretag, till stor del utförda genom sammanslutningar av bönder.
Med det 14:e århundradet inträdde åter en period av svårt ekonomiskt
förfall, som fortsatte till nära medeltidens slut. Landets tillgångar utsögos
genom tryckande skatter för ett slösaktigt hov samt för de med korta
mellantider fortgående krigen mot England och inrikes strider mellan konungen
och upproriska partier. Därtill kom den förhärjande »svarta döden»
(1347—49) och svåra missväxter. De outhärdliga förhållandena framkallade år
1358 en resning av bönderna i norra Frankrike mot adeln. Upproret,
vanligen kallat la jacquerie (av bondens vedernamn Jacques Bonhomme),
ned-slogs blodigt och medförde blott ökat förtryck för bönderna.
Under Carl V:s, den vises, regering (1364—1380) inträdde väl åter bättre
förhållanden, och han förbättrade böndernas ställning genom att inskränka
jordherrarnas rätt att öka sina underhavandes avgifter och skyldigheter och
genom att stävja det tilltagande oskicket att pålägga väg- och broavgifter,
vilkas belopp gjordes beroende av beslut av ortens notabier.
Efter hans död vidtog åter den inre splittringen och kriget mot England,
varunder landet förhärjades. Denna tid medförde dock två för bönderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
