Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärt
Ärt
B. Baljor utan innerhinna: var. saccharatam,
sockerarter.
I. Baljvägg tunn:
1. Frön släta: vanlig sockerärt;
2. Frön skrynkliga: sockermärgärt.
II. Baljvägg tjock: brytärter.
1. Frön släta: brytsockerärt;
2. Frön skrynkliga: brytmärgärt.
Fröfärgen är hos de vitblommiga rent gul eller grön,
hos de violettblommiga mer eller mindre gråaktig,
s. k. gråärter. Av dessa finnas dels sådana med
enfärgade, smutsgula eller grågula frön, t. ex. vissa
former av norrlandsgråärt samt kapucinärt, dels sådana
med mörk teckning på grågul botten, t. ex.
Jämtlandsärt och sandärt (pelusker). Gråärterna innehålla ett
garvämne, som gör att de till skillnad från övriga
ärter svartna vid lagring och kokning. Som åkerärter
(till föda) odlas i huvudsak tunnväggiga, gul- eller
grönfröiga former av var. pachylobum, som foderärter
endast gråärter, som trädgårdsärter huvudsakligen
vitblommiga former med rent gula eller gröna frön
av båda varieteterna.
Åkerärter och foderärter. Odlingsmaterialet
utgjordes i vårt land tidigare av en mängd lantsorter
antingen med namn efter landskap eller plats (t. ex.
Östgöta-ärt, Upplands-ärt, Sjöö-ärt), efter utseendet
(t. ex. russinärt, rapphönsärt) eller efter tidighet
(brådärt). Dessa lantsorter voro blandningar av olika
linjer med olika egenskaper ifråga om jordmånskrav,
tidighet m. m., mestadels voro de dock tämligen sena.
Under slutet av 1800-talet infördes en del utländska,
bättre sorter, huvudsakligen engelska, t. ex. Victoria,
Suttons Early Märket, Carters First Crop och
Hendersons First of ali; de tre sistnämnda, som äro
tidiga, fingo särskilt i Norrland en stor spridning. På
1890-talet påbörjades ärtförädling på Svalöv, senare
även på Weibullsholm. De första resultaten från
Svalöv, Kapital I och II, voro pedigreer ur Victoria.
Det nuvarande sortimentet är dels renodlade lantsorter,
dels sorter, som framgått ur korsningar. — Gula
ärter: Gyllenärt, Svalöv, ur Östgöta X Kapital II, en rikt
avkastande, medelsen Ä. med rent gula frön,
överlägsen vanliga östgötaärter. Torsdagsärt II, Svalöv,
syskonsort till föregående, omkring 1 vecka tidigare
än denna, med ljusgula, tunnskaüga, jämnstora frön.
Tidig gulärt, Svalöv, tidig sort för norra Sverige.
Munkärt, Weibullsholm, ur Östgöta x gråärt, en
medel-sen, rikt avkastande Ä. med rent gula frön. Ambrosia
II, Weibullsholm, ur Munkärt x Ambrosia (= urval
ur den danska Snedingeärten), mycket tidig,
avkastningsrik, gul. — Lantsorter särskilt från
Östergötland och Uppland odlas alltjämt. — Gröna ärter:
Concordia, Svalöv, ur blågrön engelsk, en lågvuxen,
styv, medelsen, högt avkastande, men rätt anspråks-
full Ä. med ganska stora blågröna frön; kan även
användas som spritärt. Adoptivärt, Weibullsholm, mycket
lik föregående, men något tidigare. — Lantsorter från
samma områden som de gula. — Enfärgade
gråärter: Gvöpärt, Svalöv, ur den engelska Early Britain,
en föga grenad, mycket tidig Ä. med rik och säker
skörd av stora, fylliga frön, men ringa
halmavkastning, varför den ej lämpar sig som grönfoderväxt.
1 000-kornvikt omkring 300 g. — Till denna grupp
höra även flera gamla lantsorter, särskilt i Norrland,
t. ex. russinärt. Hit hör även den s. k. kapucinärten. —
Prickiga gråärter: Jämte ett stort antal småfröiga
lantsorter, t. ex. Norrlandsärter (delvis), Dalaärt,
Jämtlandsärt, vilka äro av blandad typ men mest
prickiga, ha vi inom denna grupp flera förädlade
sorter. Pelusk eller sandärt, en sen sort med lång,
rikt förgrenad stjälk och små baljor och med små
jordmånsanspråk; den ger en osäker och dålig
kärn-skörd men en god grönfoderskörd; 1 000-kornvikt
omkring 120 g. Soloärt, Svalöv, ur Early Britain, en
medeltidig, högvuxen och ganska grov, rikt givande Ä.
med stora, runda, fylliga frön; saknar den hos alla
andra violettblommiga Ä. förekommande röda fläcken
vid bladbasen; utmärkt både till mogen skörd och
grönfoder. 1 000-kornvikt omkring 230 g. Bottnia
gråärt, Svalöv, ur Jämtlandsärt, en mycket tidig
foderärt, huvudsakligen avsedd för mellersta och övre
Norrland. Singoalla, Weibullsholm, ur Solo X lågvuxen
gråärt, en rikt avkastande sort med ungefär samma
frötyp som Solo men något tidigare än denna. Parvus,
Weibullsholm, ur Monopol x Ambrosia, en högt
avkastande, småfröig Ä. (1 000-kornvikt omkring 175 g),
ungefär liktidig med föregående. — Marmorerade
gråärter: Tidigare odlades flera olika typer av
marmorerad gråärt, t. ex. Rapphönsärt. Numera finnas även
ett par förädlade sorter: Marmorerad ärt, en dansk
förädling ur Solo X Glaenö, en grov och frodvuxen,
högt avkastande sort, obetydligt senare än Solo.
Hero, Svalöv, urval ur marmorerad gråärt,
frodvuxen, avkastningsrik Ä., något senare än Solo.
Trädgårdsärter: De flesta trädgårdsärter ha gröna
frön. Bland de vanliga sockerärterna kunna nämnas
Buxbom de Grace, Nanna och Sabel, bland
brytsocker-ärterna Kungsärt. De egentliga spritärterna odlas
numera endast i ringa omfattning och endast för tidig
skörd, t. ex. Extra Rapid och Tidig Maj. Märgärterna,
vilkas frön till skillnad från spritärternas ha en god,
sötaktig smak, äro numera de allmännast odlade; de
äro något senare än spritärterna. Bland viktiga sorter
kunna nämnas Kelvedon Wonder och Witham Wonder,
båda lågvuxna med medelstora frön. Delikatess,
medelhög, småfröig, Stensärt, hög, storfröig, Trophy,
tämligen hög, storfröig, sen, och Sylva, hög, småfröig.
Av brytmärgärten, som förenar märgärtens mjällhet
1077
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
