Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämnesomsättning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ämnesomsättning
Ämnesomsättning
kan bestämmas på kemisk väg. Tidigare utfördes
försöken nästan enbart med idisslare, medan under senare
tid även övriga djurslag börjat utnyttjas.
Tvenne metoder följas vid smältbarhetsförsöken med
djur. Den äldre, allmännast använda benämnes den
kvantitativa metoden, medan den nyare går
undernamn av den kvalitativa metoden (ledkroppsmeloderi).
Den sistnämnda användes huvudsakligen inom de
skandinaviska länderna. I båda fallen ingår vanligen blott
1 djur i varje försök.
Vid den kvantitativa metoden gives det foder, vars
smältbarhet skall undersökas, i lika daglig mängd
under försökets gång, varvid även konstant
sammansättning kräves. Under förberedelseperioden (försökets
första del) inställes djuret på detta foder, varefter
under huvudperioden (försökets senare del) träcken
uppsamlas, väges och analyseras. Kunna djuren ej
leva enbart på ifrågavarande foder, utnyttjas ett
grundfoder, vars smältbarhet först bestämmes. Härvid
uppkomma tvenne försök, ett första för grundfodrets och
ett andra för totalfodrets (grundfodrets +
försöksfodrets) undersökning. Med ledning av de båda försökens
resultat beräknas försöksfodrets smältbarhet, varvid
differensen mellan totalfodrets och grundfodrets
smältbarhet utnyttjas. Försöket säges då vara utfört efter
differensmetoden. Härvid kräves vanligen en tid av 40
dagar för hela försöket.
Den kvalitativa metoden, som utformats av H.
Edin, förutsätter en i fodret inblandad, osmältbar
substans (ledkropp) i noga avvägd koncentration. Hela
dennas mängd beräknas övergå i träcken, vars halt
undersökes. Samtidigt bestämmes fodrets mängd,
varjämte foder och träck analyseras. Betecknas den pr
enhet ledkropp ingående mängden av ett visst
näringsämne i fodret med N (f) och i träcken med N (t),
erhålles smältbarhetskoefficienten, S, ur följande formel.
Som ledkropp användes i regel kromoxid, Cr203,
vilken efter preparering inblandas i fodret, som måste
antingen finmalas eller skäras till hackelse eller i bitar.
Träckens mängd behöver ej bestämmas, vilket
möjliggör relativt enkla försöksanordningar. Försökstiden
kan dessutom något förkortas, medan ökat
analysarbete kräves.
Oberoende av den i försöken följda metoden
avvika de erhållna koefficienterna något från de verkliga.
För fodrets kvävehaltiga substans äro sålunda
koefficienterna för låga, medan de för kolhydraterna
erhållna äro för höga. För hela den organiska substansen
utjämnas felen, varför dennas koefficient är tämligen
riktig.
Smältbarhetsbestämning på kemisk väg kan endast
utföras för fodrets kvävehaltiga substans. Härvid an-
vändes standardiserad pepsin-saltsyralösning.
Resultaten påverkas bl. a. av fodrets finmalningsgrad,
varför i skilda fall från varandra något avvikande
koefficienter erhållas.
Djurens förmåga att smälta fodret växlar tämligen
starkt. Sålunda inverkar djurslaget, i det idisslarna
smälta växttrådrikt foder bättre än övriga djurslag.
Även hästarna smälta sådant foder jämförelsevis väl,
medan svinen och hönsen äro sämre ställda. För
växt-trådfattigt foder är skillnaden mellan djurslagen
tämligen ringa. Även djurens individualitet, ålder och
rörelse påverka fodrets smältbarhet. För foder, vars
sammansättning ändras i och med utvecklingen,
växlar smältbarheten samtidigt. Grönfodrets
smältbarhet nedgår härvid, enär växttrådhalten stiger.
Forsik-tig torkning, som ej medför mekaniska förluster,
påverkar ej näringsämnenas smältbarhet. Utföres
torkningen vid hög temperatur, nedgår däremot proteinets
smältbarhet. Fodrets mängd och proteinhalt påverka
dessutom smältbarheten, varjämte den mekaniska
sönderdelningen av fodret är av betydelse. Särskilt
om växttråd ingår, förbättras smältbarheten vid
omsorgsfull sönderdelning. Vid spannmålens målning till
fint mjöl, av vilket 90 % genomgår ett såll med 1 mm
maskor, stiger för svinen smältbarhetskoefficienten
med omkring 15 enheter. För övriga djurslag är
stegringen mindre. Även vid stark mekanisk
sönderdelning av stråfodret kan smältbarheten något
förbättras. Genom kokning eller ångning av stärkelserikt
foder, främst potatis, höjes smältbarheten, medan
stöp-ning av fodret är utan inflytande.
Ämnesomsättningsförsök. Kroppens hushållning med
näringsämnena kan följas i ämnesomsättningsförsök,
varvid balanser uppställas. Dessa avse oftast
hushållningen med kväve, kol, kalcium och fosfor, ehuru
sådana kunna uppgöras för vilken ämnesgrupp som
helst såväl som för energimängden. Ingå de
gasformiga produkterna, benämnas balansförsöken ofta
re-spirationsförsök. Härvid bestämmes den med foder,
vatten eller luft upptagna mängden jämte den med
träck, urin, mjölk, ägg eller gaser avgivna. Den senare
fråndrages den förra, varvid balansen erhålles. Denna
kan vara positiv eller negativ, såvida ej jämvikt är
för handen. Med ledning av balansförsökets resultat
kunna slutsatser rörande ämnesomsättningen i kroppen
under försökstiden dragas.
Vid respirationsförsöken följas tvenne system, i det
antingen djuret inneslutes i respirationsapparaten, eller
ock anslutes denna till djuret. I förra fallet användes
en avgränsad gasblandning, medan i det senare den fria
atmosfären utnyttjas. Det förra systemet
kännetecknas av att djuren innestängas i slutna rum eller
behållare, varigenom kontroll av gasblandningen
möjliggöres. Härvid utnyttjas huvudsakligen tvenne appa-
1062
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
