Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtförädling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtförädling -
lat en ej oviktig roll. Att till förökning välja endast det
bästa är ju en åtgärd, som ligger nära till hands för
en reflekterande jordbrukare, och man har trott sig
finna belägg för att de gamla romarna till utsäde valde
de största kärnorna eller de vackraste axen. När V.
i Sverige på allvar för ett femtiotal år sedan
igångsattes, var detta s. k. massurval den allmänt och
huvudsakligen använda förädlingsmetoden. På vissa håll
utanför Skandinavien hade redan tidigare med hjälp
av denna metod betydelsefulla resultat nåtts.
V:s stora framsteg vid 1900-talets början
sammanhänga intimt med de grundläggande undersökningar
på ärftlighetslärans område, som resulterade i några
viktiga rön, vilka gåvo en fast grund för utbyggandet
av den moderna ärftlighetsforskningen och därmed
även öppnade nya vägar för V. W. Johannsens
undersökningar rörande de rena linjernas konstans samt
det trefaldiga återupptäckandet av de Mendelska
klyvningslagarna genom Correns, Tschermak och de
Vries år 1900 gåvo sålunda V. fasta grundvalar att
bygga på. De snabba framsteg, som sedan följde,
bl. a. genom Nilsson-Ehles undersökningar rörande
kvantitativa egenskapers nedärvning, bidrogo även i
hög grad att öka möjligheterna och intresset för V.
Numera finnes knappast något land av betydelse på
jorden, där man icke har någon institution för V. I
samband med införandet av en ordnad
försöksverksamhet*, och sedan därmed möjligheter erhållits att
genom särskilt anlagda sortförsök på ett mera exakt
sätt bestämma olika växtsorters praktiska värde
inbördes, har man alltmer kommit till insikt om de
påtagliga och starkt ökade ekonomiska värden, som
förädlingen nationalekonomiskt medfört och kan
medföra. Här skall för Sveriges vidkommande blott
erinras om, vad det betytt för vår försörjning med
brödsäd, att man genom förädling lyckats stegra
skördeutbytet härav och förbättra kvaliteten på sätt som
skett. För vår foderproduktion och därmed för vår
försörjning med animala produkter har V. jämväl gjort
betydelsefulla insatser, i det den lyckats framskaffa
högt avkastande sorter av olika kulturväxter,
motståndskraftiga mot olika växtsjukdomar, såsom rost,
klumprotsjuka, potatiskräfta m. fi. samt med lagom
tidig mognad, förbättrad stråstyrka etc.
I anslutning till ärftlighetsforskningens resultat
urskiljas inom den moderna V. fyra huvudvägar,
nämligen:
1. Direkt urval ur biandsorter (populationer).
2. Planmässig korsningsförädling.
a) Kombination av olika egenskaper
(kombinationsförädling).
b) Uppdrivande av graden hos en viss egenskap
(transgressionsförädling).
3. Ökning av kromosomtalet (polyploidi).
- Växtförädling
4. Mutation.
De förädlingsmetoder, som komma till användning,
äro för de olika växtslagen mycket olika samt bero
bl. a. på, om man har att göra med en självbefruktare
eller korsbefruktare och vidare om förökningen av
densamma i praktiken sker på könlig eller könlös
väg.
Det direkta urvalet ur biandsorter genomföres
numera, då det är fråga om självbefruktare, såsom
linje-eller pedigreeurval. Man utgår då från enstaka
individer, vilkas avkomma man håller skilda åt (icke
sammanslår såsom vid det äldre massurvalet) samt studerar
och prövar var för sig. Härigenom ernås en möjligast
stark differentiering av de i biandsorten (populationen)
förekommande linjerna, och man har sedan möjlighet
att utvälja de bästa av dem. På denna väg framdrogos
ur gamla lantsorter inånga värdefulla nya sorter
(Segerhavre, Guldregnshavre, Gullkorn, Grenadiervete) på
Svalöf. Ifråga om korsbefruktarna (råg, rotfrukter,
vallväxter m. fi.) blir det direkta linjeurvalsarbetet
komplicerat på grund av hos dessa växtslag
förekommande självsterilitet, heterozygoti och
inavelsde-generation. För undvikande av särskilt denna
sistnämnda har man hos korsbefruktarna vanligen nöjt
sig med en strängt genomförd isolering och
självbefruktning av de enskilda plantavkommorna och därpå
följande massurval eller s. k. familjeförädling. Då
det emellertid visat sig, att man genom korsning
mellan inavlade linjer resp. familjer med ett slag kan uppnå
fullt normal utveckling igen, kan man även förfara så,
att man först bedriver inavel för att differentiera
materialet och få fram konstanta linjer (linjeurval) eller
familjer (familjeurval), varefter dessa sedan åter
korsas med varandra. De viktigaste framstegen inom vår
råg- och rotfruktsförädling hava nåtts med hjälp av
dessa metoder.
Enär man genom det direkta urvalet ej kan komma
längre än till ett tillvaratagande av de bästa redan
förhandenvarande ärftliga typerna, måste V. söka
åstadkomma en variation, större än den i de gamla
biand-sorterna redan befintliga. Detta sker genom utförandet
av planmässiga korsningar (hybridisering,
bastar-dering), varvid värdefulla egenskaper hos olika
sorter kunna förenas och nya, bättre sorter
därigenom successivt uppbyggas. På grund av den mycket
starka variation (klyvning), som förekommer i
korsningsavkomman, måste växtförädlaren arbeta med ett
mycket stort material för att med någorlunda säkerhet
kunna påräkna positivt resultat. Vid sädesförädlingen
på Svalöf uppdragas vanligen 10 000—50 000
individer i 2:dra generationen. Chansen att i dessa stora
korsningsavkommor påträffa den eftersträvade
egenskapskombinationen är icke stor, och sällan eller aldrig
lyckas förädlaren uppleta just den bästa kombinationen.
1041
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
