Svenskt lantbrukslexikon / 980 (1941) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppvärmning ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omöjligt, om något element ligger lägre än pannan. I
så fall använder man pumpvarmvattensystem, då
vattnet medelst en pump tvingas att cirkulera.

Vid större byggnader är det otvivelaktigt
fördelaktigt, om värmepannan placeras i källaren. Vid mindre
bostäder kan anläggningen emellertid ofta förbilligas
om pannan ställes i bottenvåningen, t. ex. i köket
eller tamburen. Ibland kombineras den med
kokspisen, men detta är nog i allmänhet mindre
fördelaktigt, än om dessa eldstäder få fungera oberoende av
varandra.

Värmepannor för centraluppvärmning anordnas mest
för eldning med koks, men under senare år ha även
andra bränslen såsom stenkol och olja men framför
allt ved kommit till användning.

2. U. av foder, se Foderberedning. G. B-r.

Urartning, degeneration, ärftlig försämring av en art,
ras eller sort. U. är intet enhetligt biologiskt begrepp
utan ett samlingsnamn på flera olika företeelser. En
vanlig uppfattning är, att U. särskilt ofta drabbar högt
förädlade stammar av husdjur och kulturväxter, om
dessa lämnas att fortplanta sig själva under icke
kontrollerade betingelser. U. kan då bero därpå, att
stammarna äro starkt heterozygotiska, så att de kunna
bibehålla sin bestämda karaktär endast genom ett
fortgående urval (selektion) i en bestämd riktning, varvid
mindre önskvärda individer ständigt gallras ur. Upphör
urvalet eller flyttas stammen över i en ändrad miljö,
så att urvalet går i annan riktning, förändras stammens
sammansättning, ur odlarens synpunkt därvid ofta till
det sämre. Vid ogynnsamma livsvillkor användas
sålunda ofta de mest motståndskraftiga individerna till
avel eller utsäde, ehuru de kanske ge mindre
avkastning. Stammen urartar då vad beträffar
produktionsförmågan. Självbefruktande kulturväxter äro föga
utsatta för denna form av U., emedan de äro mer
homozygotiska än korsbefruktare. Hos alla organismer
inträffa emellertid ärftliga förändringar (mutationer), så
att nya anlag tillföras, och det allestädes närvarande
urvalet kan då få nya verkningar. - En annan typ
av U. utgör inavelsdegenerationen, varigenom många
djur och korsbefruktande växter försvagas vid för
stark inavel. Vissa korsbefruktare (t. ex. råg) äro
mycket känsliga härför. En vanlig uppfattning, att
U. alltid blir följden av inavel (eller ingifte), är
emellertid felaktig; de ärftliga förutsättningarna härför kunna
vara mycket olikartade. U. vid inavel består troligen
i framklyvandet av recessiva, dolda anlag eller
kromosomdefekter med skadliga verkningar. - Enligt en
ofta uttalad förmodan skulle växter, som alltid
fortplantas vegetativt, småningom hemfalla åt U. Denna
åsikt synes vara oriktig; vissa fruktsorter ha ympats i
ett par hundra år, utan att någon försämring
konstaterats. Vissa potatissorters påtagliga försämring beror
på virussjukdomar, som med sättpotatisen överföras
från generation till generation. Denna försämring är
alltså ingen verklig U. utan ett slags »hereditär» smitta.
O. H-n.

Urat. 1. Benämning på urinsyrans salter. - 2. Äldre
bland-gödselmedel. Finns numera ej i handeln. S. E-n.

Ureas, se Enzym.

Uredosporer, se Rostsvampar.

Urfjäll är den ålderdomliga benämningen (från
landskapslagarna i Svealand) på en äga, som ej är satt i
mantal* och för vilken delaktighet ej åtnjutes i byns
tillhörigheter. Den måste vara utmärkt med rå och
rör eller andra gränsmärken. Ofta hör U. till annat
skifteslag än det, inom vilket den ligger, och är då en
enklav. Å. E-d.

Urin avsöndras av njurarna och innehåller förutom
vatten diverse slutprodukter av ämnesomsättningen.
Urinmängden påverkas av mängden förtärt
dricksvatten och fodrets vattenhalt, och dess sammansättning
varierar med fodrets sammansättning. Sålunda ger sig
en kraftig äggviteutfodring till känna i hög N-halt i U.

Mängden U. pr vuxet djur och år angives för häst
till 2 100 kg, för nötkreatur till 3 700 kg, för svin till
1 100 kg och för får till 150 kg.

U:s sammansättning växlar starkt med utfodringen,
men håller sig i allmänhet inom följande värden.

	Vatten %	Kväve %	Fosforsyra %	Kali %
U. från häst	87-92	1,2-1,5	spår	1,0-1,5
» » nötkreatur	90-95	0,5-1,5	»	0,4-1,4
U. från svin	95-98	0,2-0,4	0,02-0,15	0,2-0,8
» » får	85-90	1,5-1,8	spår	1,2-1,9

Till jämförelse kan anföras, att hos människan
beräknas urinmängden till c:a 500 kg pr år och vuxen
individ och dess sammansättning angives vara 94-97 %
vatten, 0,6-1,0 % kväve (N), 0,2 % fosforsyra
och 0,2 % kali (K).

U:s reaktion är hos köttätare sur, men däremot
neutral eller alkalisk hos gräsätare. Som av anförda tabell
framgår är U. ganska N- och K-rik. Kvävet förekommer
i gräsätarnas U. väsentligen som urinämne och
hippursyra. Dessa ämnen äro emellertid föga beständiga.
Under inverkan av bakterier överföres urinämne till
ammoniumkarbonat, under det att hippursyra eller
benzoylglykokoll klyves i benzoesyra och glykokoll.

Beträffande U:s tillvaratagande och lagring, se
Gödselstad.

Av ovanstående analyssiffror framgår, att U.
väsentligen är ett kväve-kaligödselmedel, varav följer,
att den i första hand bör användas till kväve- och kali-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>