Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Täckhår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Täckhår, se Hår och Ull.
Täckmosse, se Myr.
Täckning (av växter), se Övervintring.
Täcksko. Därmed förstås en hästsko, försedd på
markytan med en löstagbar plåtsula, fäst med skruvhakar
i traktarmarna och avsedd att kvarhålla bandage
vid hovens undre yta. E. Å-m.
Täkt betecknar i Dalarna en inhägnad äga (intaga),
som omväxlande brukas till öppen åker och vall.
Tändkulemotor, se Förbränningsmotorer.
Tätmjölk, även kallad långmjölk, erhålles genom
inverkan på mjölk av en art av de egentliga
mjölksyrebakterierna, Bact. lactis longi. Dessa bakterier finnas
i det slem, som avsöndras på undre sidan av rotbladen
på tätörten. Genom bestrykning av mjölkkärl med
dessa blad framkallar man ovan nämnda
mjölksyrejäsning, varvid T. erhålles. T. har en mildare sur
smak än vanlig filmjölk och föredrages i norra Sverige
framför denna. Se även Mjölkbakterier. E. C-g.
Tätört (Pinguicula) är ett till fam. Lentibulariaceae
hörande släkte, av vilket en art, P. vulgaris, är allmän
företrädesvis i vitmossekärr i hela landet. Den är en
liten ört med en rosett av lansettlika blad, som på
ytan ha ett slemmigt överdrag, i vilket smärre insekter
lätt fastna och kvävas, varefter deras
köttbeståndsdelar lösas av en avsöndring från körtelbildningar i
bladet och en uppsugning av lösningen äger rum.
Växten skaffar sig på detta sätt kvävehaltig näring.
I slemmet bruka finnas bakterier, som kunna
åstadkomma den form av jäsning i mjölk, som ger upphov
till s. k. långmjölk, och man kan således få sådan
genom att gnida väggen i ett kärl med bladen och sedan
hälla mjölk däri. Blommorna hos T. äro blå,
läppformiga och sitta på smala stänglar. H. G. S.
Töre, törved, kådrikt virke av tall. Den rikliga
kådbildningen har uppstått vid skador på splinten, genom
åverkan eller svampangrepp, t. ex. törskatesvampen.
Stubben är vanligen mycket kådrik och gamla
tallstubbar kallas ofta törvedstubbar (användas vid
tjärbränning). T. är lätt att tända, även i fuktig väderlek,
och användes därför såsom tändved. R. L-k.
Törel, se Euphorbia.
Törskate benämnes de genom angrepp av en
rostsvamp* (Cronartium flaccidum) dödade stamdelarna
(ofta topparna) av tall. Svampens mycel
genomväver bark- och vedpartier på yngre grenar och
stammar och kvarlever i dessa år från år under fortsatt
utbredning. När angreppet nått runt om stammen
eller grenen, dör den ovanför befintliga delen, som
genom stark kådbildning blir mycket
motståndskraftig mot yttre påverkan och länge kvarstår som
en torr, mörk topp. Angrepp på unga träd för ofta
till döden inom 1—2 år. Ur den rutformigt
sönderspruckna barken på de angripna delarna frambryta i
juni—juli de av ett vitt, blåslikt hölje omgivna,
intill 1 cm vida, rödgula sporhoparna. Dessa utgöra
skålroststadiet av svampen, som än kan vara
värdväxlande, varvid sommar- och vintersporer bildas på
tulkört, pion m, fl. växter, än är självreproducerande
och sålunda uteslutande lever på tallen. Sjukdomen
är mycket utbredd och förorsakar stora skador. Man
försöker motarbeta den genom tidig utgallring av
angripna träd. Th. Lfs.
Törved, se Töre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
