Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tuvskärare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakligen tillverkats i Tyskland, t. ex. Uhligs tuvplog,
av vilken exemplar även funnits i Sverige. Denna,
liksom Arrhenius tuvskärare, hade två
horisontalställda knivar, som framtill möttes i en spetsig vinkel,
samt en lodrät kniv framtill. Mera tillfälligt och
hantverksmässigt tillverkade T. ha ofta varit konstruerade
som hyvlar; en del ha direkt kallats ängshyvlar. Även
särskilda plogar för tuvskärning förekomma dock,
med lång och skarp bill samt ett knivartat styrjärn
i stället för landsida. Åsen i tuvplogar brukar vara
kraftigt svängd. Olika former av tuvkniv finnas också,
varvid ett eggförsett plattjärn, på olika sätt fastsatt
vid en draganordning, skär av tuvorna. J. B. & B. W.
Tuvtåtel, se Tåtel.
Tuvull, se Ängsull.
Tvestjärtar (Forficula auricularia L.) göra stundom
stor skada på örtartade växter och större blommor,
som erbjuda goda gömställen. Så t. ex. angripa de
ej sällan i stor mängd blomkål, unga betplantor, späda
delar av dahlior, rosor, särskilt gärna polyantharosor,
krysantemum m. m. Ibland tränga de även in i hus
och vålla obehag på olika sätt. T. kallas också på
sina håll »örontvist», syftande därpå att det hänt, att de
krupit in i hörselgången på människor, som legat på
marken, eller i vars hår de av någon anledning hamnat.
Då tvestjärtarna äro utpräglat ljusskygga, kunna de
insamlas, om man erbjuder dem lämpliga gömställen,
som lätt kunna vittjas. De gömma sig gärna i t. ex.
öppna bamburör, som stickas ned intill angripna
plantor, i grova vassrör, hoprullad wellpapp o. s. v. A. T.
Tvesäde, ett gammalt uttryck, som betecknar odling
av två sädesgrödor i följd. T. ansågs icke utan skäl
utsuga jorden och förbjöds därför stundom i
arrendekontrakt. H. O-d.
Tvillingfödsel, se Fortplantning.
Tvål utgöres av natriumsalterna av fettsyror (kemiskt
ren tvål). Den framställes ur vegetabiliska eller animala
fetter genom förtvålning med natronlut eller genom
s. k. utsaltning med koksalt ur en såplösning. Handelns
tvålar äro mer eller mindre vattenhaltiga och
innehålla stundom även något överskott av kali eller
alkalikarbonat. De billigaste sorterna bestå av s. k.
kallrörd T., vilken framställes av kokosfett med
beräknad mängd sodalut, varvid hela massan efter
fullbordad hydrolys av fettet stelnar till T. av
förhållandevis hög vattenhalt. De dyrare tvålarna
(pilerad T.) beredas ofta av talg (talgtvål) och bruka
finfördelas och torkas i luften innan de blandas med
balsamiska ämnen (såsom lanolin), parfymer och
färgämnen, för att slutligen pressas i formar och slipas.
Den franska tvålindustrien har länge haft världsrykte
för sin marseilletvål och toilettetvål, men de svenska
fabrikaten tävla numera framgångsrikt med denna
både med hänsyn till kvalitet och pris. O. S-g.
Tvångsmatning av fjäderfä, se Gödning av höns.
Tvångssining, se Sinläggning.
Tvåskiftesbruk, se Växtföljd.
Tvåskärig plog, se Plog.
Tvåtakt, se Förbränningsmotorer.
Tvåvingar (Diptera) kallas en av våra största
insektsgrupper. T. utmärkas därav, att bakvingarna äro
förkrympta till små för flykt otjänliga, kolvlika organ.
De ha sugande mundelar. Många av dem, t. ex. våra
vanliga inomhusflugor, kunna förskaffa sig näring
även av fasta men lösliga ämnen. Sedan de avsöndrat
en droppe saliv, riva de i denna med spetsen av sitt
snabellika munverktyg tills de erhållit t. ex. en
sockerlösning, som sedan upptages genom de fina borstlika
sugrören. T. omfatta ett flertal grupper. Vanligen skiljer
man dock allenast på »myggor» och »flugor». De förra
äro i regel mycket spensligt byggda insekter med
bräckliga lemmar. Säkrast igenkänner man dem på
de mångledade, tråd- eller fjäderlika antennerna.
Flugorna däremot äro i allmänhet mera klumpigt
byggda insekter och ha antenner, som alltid bestå
av tre leder, av vilka den yttersta dock hos en del
former förefaller bestå av flera sådana. Bland myggorna
äro harkrankar* och gallmyggor* ur praktisk synpunkt
de viktigaste. Bland flugorna finna vi ett flertal
familjer, som innehålla för kulturväxterna farliga skadedjur,
men också sådana som innehålla utpräglat »nyttiga»
arter därigenom, att de äro rov- eller parasitflugor.
Många arter av det sistnämnda slaget äro synnerligen
talrika och medverka i hög grad till stävjandet av
insektshärjningarna. A. T.
Tvärbygge, se Biskötsel.
Tvärdränering, se Torrläggning.
Tvärstrimmiga muskler, se Muskler.
Tvättning, se Foderberedning.
Typ, se Art.
Tyrosin, se Aminoföreningar.
Tyska hedfåret, se Fårraser.
Tyska lantraser av nötkreatur, se Nötkreatursraser.
Tåg (Juncus) är ett släkte av gräsliknande växter,
vars blommor dock äro byggda efter de enhjärtbladiga
växternas vanliga schema med tretaliga kransar. De
flesta av släktets arter äro kärr- och vattenväxter;
några förekomma dock, särskilt i fjällen, på torra
ställen. De sakna ekonomisk betydelse. H. G. S.
Tång, se Alger och Bandtång.
Tåtel är ett i folkspråket allmänt använt namn för
åtskilliga olika gräs, mest sådana, som ha yvig, mer
eller mindre gles vippa. Särskilt begagnas det dock för
släktet Aira eller Deschampsia, av vilket två arter
äro hos oss mycket allmänt spridda, nämligen
tuvtåtel eller tuvtada (A. caespitosa) och kruståtel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
