Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stallgödselns bakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stallgödselns bakterier -
hälften av totala bakteriemassan. TJririen från friska
djur innehåller just inga eller endast förhållandevis få
bakterier. Vid urinens beröring med stallgolvet, ströet
och den fasta exkrementen ändras denna omedelbart.
På grund av de lättsönderdelbara ämnena i urinen
börjar en energisk bakterieförökning, som särskilt
gynnas av den högre stalltemperaturen. Snart nog är
urinen lika bakterierik som träcken. Löhnis änger
bakteriehalten i stallgödseln till flera milliarder pr
gram.
Stallgödselns brinning är en genom bakterier
förorsakad nedbrytning av gödselns kolhydrater och
äggviteämnen. Kolhydraterna nedbrytas av kolhydratjäsande
aeroba organismer, som inkomma huvudsakligen ined
ströhalmen. Om den på kolhydrater rika gödseln ligger
luckert, kan »brinningen» bli mycket kraftig med en
temperaturstegring upp till 60—70° vilket i sin tur
medför förluster av gödselns torrsubstans pä c:a 50—
70 %. För att minska dessa förluster måste gödseln
hållas väl packad och fuktig, varigenom lufttillträdet
försvåras. De kväveföreningar, som äro bundna i
mikrobernas kroppssubstans, nedbrytas mycket
långsamt, under det att urinkvävet, som förekommer i form
av urinämne, hippursyra och urinsyra, genom
urobak-teriernas enzym, ureas, hastigt överföres till
ammo-niumkarbonat. Detta senare bildar genom dissociation
fri ammoniak, som lätt kan förloras till atmosfären.
De organiska näringsämnen, som med gödseln
tillföras jorden, göra, att de i jorden redan befintliga
mikroorganismerna ytterligare utvecklas. S. E—n.
Stallj|ödselspridare, se Gödselspridare och
Konstgödsel-spridare.
Stallsmak, se Ostfel.
Stam, se Art.
Stamanalys. För studium av en trädstams tillväxt
utföres S. genom undersökning av årsringarnas bredd i
stammens olika delar, vanligen på varje eller var tredje
meter. S. kan ske på genom tillväxtborr upptagna
spån eller på avsågade trissor. Genom att
sammanställa årsringarnas antal och bredd på mätningsställena
kan stammens utveckling i grovlek och höjd
konstrueras och dess utseende vid olika åldrar återgivas. S.
har betydelse för bedömande av olika
beståndsförhållandens inverkan på trädstammens uppbyggande.
R. L-k.
Stambok. Med S. förstår man ett register över rasens
individer, vilket även anger deras härstamning (fader
och moder). I S. kan man alltså finna de
stamboks-förda individernas anor (släkttavlor*) i ett visst antal
generationer. Vid stamboksföringen förses varje djur
med ett stamboksnummer, vilket tjänar till att för
framtiden skilja ifrågavarande djur från andra. Om
genomgående korsning bedrives, brukar man indela S.
i förberedande avdelning och huvudavdelning. I den se-
- Standardisering
nare avdelningen, som betecknas med R, införas s. k.
rasrena djur och i den förberedande avdelningen
generationsdjuren (se Ras). Om S. har endast
huvudavdelning och i denna endast djur efter stamboksförda
föräldrar kunna intagas, säges S. vara sluten. En S.
med förberedande avdelning är öppen. I Sverige kallas
en S. som är godkänd av K. Lantbruksstyrelsen och
gäller hela landet, riksstambok. För djurens intagande
i S. uppställas vanligen, utom med avseende på
härstamningen, vissa fordringar även ifråga om ålder,
exteriör och produktion.
Stamrulla föres inom en besättning. Den upptager
en förteckning av besättningens alla individer, vilka
användas för avel. Stamrullan innehåller uppgifter om
djurens härstamning, födelsedatum, färg och teckning,
storlek (mått- och viktsiffror), prestationer och
erhållna pris. Dessutom antecknas hondjurens
avkastning och avkommans användning. För handjuren
antecknas alla pålagda avkomlingar och uppgifter om
deras prestationer. /. J-n.
Stamboksförinjj av hästar, se Hästavel.
Stamboksföring av nötkreatur, se Nötkreatursavel.
Stamboksförinjj av svin, se Svinavel.
Stamboksföring av tuppar, se Fj äderfäavelsförening,
Sveriges.
Stamdike, se Torrläggning.
Stamfrö, se Fröodling.
Stamholländeri, se Holländeri.
Stamrulla, se Stambok.
Stamschäferi, se Schäferi.
Stamskorv, se Fruktskorv.
Stamtavla, se Släkttavla.
Stamtorn, se Torn.
Stamträd, se Fruktodling.
Standardisering, utformande, beskrivning och
auktori-sering av vad som bör allmänt tillämpas. På
jordbrukets område kan det vara fråga om S. av produktion,
handelsklasser, förpackningar, handelsmetoder och
-terminologi, prisnoteringar och
marknadsinformationer.
För att uppnå en enhetlig produkt, som underlättar
marknadsförandet, och som är sådan som köparen
önskar, bör S. börja med själva produktionen. Detta
innebär, att man inom varje område söker begränsa antalet
odlade eller saluförda sorter, antalet märken av
förädlade varor etc. Av särskild betydelse är den S., som avser
handelsklasser. Klassificering av varorna kommer till
sin fulla rätt, när den sker enligt kända standardnormer,
som kunna tillämpas i olika marknader och vid olika
tillfällen. Avslut behöver då ej ske på grund av
besiktning av det ifrågavarande varupartiet eller enligt
varu-prov utan kan ske på grund av angivande av dess
standardklass. Användandet av standardklasser
möjliggör sättande av tillförlitliga noteringar, då den kvali-
.880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
