Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Späckhals ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Späckhals
Spärgel
Späckhals, se Exteriörbedömning.
Spädgrisdiarré, se Spädgrissjukdomar.
Spädgrissjukdomar. Digrisarna äro synnerligen
mottagliga för en hel del sjukdomar. Alldeles särskilt gäller
detta, om de gå i ohygieniska stallar med kall, rå luft.
Särskilt kritisk kan 3-veckorsåldern vara, dels på
grund av då uppkommande blodbrist (se
Smågrisanä-ini), dels på grund av att grisarna då börja äta
tillskottsfoder, varvid de kunna få i sig föda, som de ej
tåla. Genom anämien kunna de också bli mycket
mottagliga för en hel del relativt banala infektioner, som
under normala förhållanden icke skulle skada dem.
Men även grisar, som leva under de bästa tänkbara
hygieniska villkor och erhålla tillräckligt järntillskott
och lämpligt tillskottsfoder, kunna insjukna, om viss
infektion inkommer i svinstallet. Särskilt vanliga äro
vissa mag- och tarmkatarrer, som orsaka s. k.
späd-grisdiarré. Denna kan orsakas av diplokock-, koli- eller
iso-koliinfektion och kan komma redan under första
levnadsveckan. Till en början är allmäntillståndet
tämligen gott, och grisarna dia fortfarande; snart bli de
svaga och efter i växten och dö på grund av
utmattning till följd av diarrén. Behandlingen består i
pro-fylaktisk serumbehandling med diplokock- eller
koliserum, och om sjukdomen orsakats av isokolibakterier
av kolikultur, som gives i mjölk.
Streptokockinfektion hos digrisar yttrar sig med
upphörd foderlust och slöhet, men i vanliga fall ingen
diarré. Huden blir ofta skorvig. Obduktionen brukar
visa tecken till en allmän blodförgiftning, och från
hjärtblodet kan streptokocker renodlas. Profylaktisk
serumbehandling, se även Smågrisanämi, Rachitis och
Svinsjuka.
Som allmänna förebyggande åtgärder mot S. bör
särskilt framhållas den stora vikten av stallar med
torr, varm luft. 1 cementstallar blir luften om vintern
lätt fuktig och kall, och grisarnas motståndskraft
minskas sä, att allehanda infektioner florera. God
värmeisolering och ventilation är av utslagsgivande
betydelse. Därjämte bör svinstallet vara så ljust som
möjligt samt grisarna ha ett varmt och torrt läger. När
en kätte tömmes, bör den grundligt rengöras och
desinfekteras och helst stå tom och riktigt få torka ut under 14
dagar. Av stor vikt är också, att suggan och grisarna
härdas genom friluftsliv, och suggan bör få gå ute så
mycket som möjligt året om. Fodret måste vara
tillräckligt allsidigt sammansatt till både suggan och
smågrisarna, icke minst med hänsyn till dess halt av
A-och D-vitaminer. Brist härpå synes kunna medföra,
att avkomman blir svag, och att grisarnas
motståndskraft mot infektioner nedsättes. N. L.
Spännbjörn, se Bindsle.
Spännverk ocli liängverk användes för uppbärande av
bjälklag, yttertak o. dyl., då den fria längden hos
bärbjälkarna är för stor. För användande av S. måste
erforderlig plats finnas. Hängverken kunna antingen
vara enkla eller sammansatta. Vid S. som sättes
inunder bärbjälkarna, utöva ofta strävorna stort
sidotryck på stöden. S. användes därför sällan i
husbyggnader. När ett liängverk uppbär ett bjälklag, kan
antingen en särskild bärbjälke inläggas under bjälklaget
samt upphängas vid hängverkct medelst bultar, eller
också fastbultas varje bjälke under bärbjälken. Enkla
hängverk kunna användas för spännvidder upp till
10 m och sammansatta upp till 15 ni.
Sammanfog-ningarna utföras med lämpliga förbindningar och med
erforderliga bultar, mellanläggsbrickor,
järnförstärkningar o. dyl. G. B-r.
Spärgel (Spergula arvensis L.), en ettårig växt,
tillhörande fam. Caryophyllaceae, nejlikväxter, av vilken
en vildväxande form uppträder som vanligt ogräs på
Spärgel.
kalkfattig jord. Den har 0,2—1 m höga stjälkar med
kransställda, trådsmala blad och små vita blommor.
Fröna äro små, linsformade, svarta, punkterade. De
odlade formerna äro f. arvensis Koch med klibbhåriga
blad och små frön, 1 000-kornvikt 0,8 g, och f. maxima
Koch med nästan kala blad och större frön, 1 000-korn-
878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
