Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyckelpigor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyckelpigor
Nyodling
prickar. Nästan lika allmän är en 5- och en 2-prickig
art. Dessa N. lägga små rödgula ägg i grupper på gröna
växtdelar, som hysa bladlöss, ty huvudsakligen av
sådana leva dessa insekter. Larverna äro klumpigt
byggda varelser med rätt långa ben. De ha svart huvud
och äro i övrigt mörkt gråblåaktiga med ett par
gulvita fläckar på bakkroppslederna 1 och 4. Utom dessa
rödvingade N. finns det många andra på annat sätt
färgade arter: svarta med röda prickar, gula med
svarta, bruna med gulvita o. s. v. På få undantag när
äro alla rovdjur, som förutom av bladlöss leva av
sköldlöss, bladloppslarver och andra smärre insekter.
Särskilt under bladlösshärjningar äro dessa insekter
till stor nytta. A. T.
Nyktinasti, se Växtrörelser.
Nymfomani, en sjukdom hos hondjur, som framför
allt yttrar sig med nervösa symtom och abnorma
könsfunktioner. Hos ko står sjukdomen så gott som
alltid i samband med cystös degeneration av
äggstockarna (se Brummare och Ofruktsamhet). N. hos
sto kan bli ett så svårartat lidande, att djuren bli så
gott som oanvändbara till arbete. I vissa fall anträffas
sjukliga förändringar i äggstockarna, dock på långt
när ej alltid. N. orsakas sannolikt av en rubbning i
inre sekretionen, och anlag för N. synas kunna
nedärvas. Stona bli i regel mycket kittliga och reagera
våldsamt vid beröring, särskilt om man kommer åt
bakdelen. De piska då med svansen, skrika och slå,
skvätta urin (därav benämningen pissmärr) och vidga
och sluta vulvaläpparna, så att klitoris blottas.
Temperamentet blir höggradigt nervöst, djuren bli
synnerligen svårhanterliga, ibland rent av livsfarliga att
handskas med. Vissa ston bli lugnare, andra oroligare
vid inträffad brunst. Om de betäckas och bli dräktiga,
bli de vanligen lugnare, så länge de bära på fölet.
Behandlingen ganska vansklig. Ibland gör en
ovarie-tomi verkan, i många fall ej. Synnerligen viktigt är,
att dylika ston ha en skötare som kan sätta sig i respekt.
Han bör visa lugn, fasthet och vänlighet. Om stoet
märker minsta fruktan hos skötaren, kan det bli
synnerligen svårhanterligt. I många fall kan därför
förflyttning av stoet till en bättre miljö ha god verkan.
N. L.
Nymfpest, se Binas sjukdomar.
Nyodling. Under förra århundradet inriktades N.
framförallt på fastmarksjordar, under det att man under
senare tid huvudsakligen nyodlat torvmarker. I södra
Sverige torde den fastmark, som med fördel kan odlas,
numera vara i det närmaste slut, men i Norrland och
i ali synnerhet övre Norrland finnas ännu många
fastmarksjordar som relativt lätt kunna odlas. Genom
jordanalys av matjord och alv kan man få god ledning
beträffande jordens fysikaliska beskaffenhet samt dess
näringsinnehåll och därmed dess värde som jordbruks-
jord. Härvid bör även jordens fuktighetsförhållanden
och möjligheten att för rimlig kostnad reglera desamma
undersökas. Vidare bör markens läge ur driftsekonomisk
synpunkt samt N:s inverkan på jordbruksdriften
uppmärksammas. Vid bildning av nya kolonat böra
möjligheterna att anlägga väg till området undersökas.
I äldre tider tillämpade man bränning* vid odling
av fastmarker. Numera använder man sig i huvudsak
av tre tillvägagångssätt vid N. å fastmarksjordar,
nämligen plöjning, djuphackning och spadvändning. Om
marken har sådan beskaffenhet, att plöjning kan
utföras, är detta det bekvämaste sättet. Fore
plöjningen böra större tuvor avhackas, varefter plöjningen
utföres så, att jorden blir så jämn som möjligt. Som
goda odlingsplogar för såväl fastmarksjord som
torvjord bruka Brage och Maxim rekommenderas. För att
grässvålen skall hinna förmultna ordentligt bör den
nyodlade jorden få bära skördar ett par år innan den
djupbearbetas. Djuphackning användes företrädesvis
å sådana jordar, som äro tätt bevuxna med buskar
och träd samt ojämna i ytan, men dock ej alltför
mycket stenbundna. Sedan den högre vegetationen
bottagits sönderdelas grässvålen med djuphacka i
stora tuvor, som vändas upp och ned och placeras
intill varandra. Odling medelst spadvändning är
arbetskrävande och besvärlig. Metoden användes å
stenbunden mark och där förhållandena i övrigt äro
ogynnsamma. Oavsett vilken metod, som användes
för markytans kultivering, måste dock avdikning i viss
utsträckning utföras innan odlingsarbetet påbörjas.
Vid N. å myrmarker äro de viktigaste
förutsättningarna för att nyodlingen skall bli lönande på
kärrmarker 1) att torvlagret är tillräckligt mäktigt
för att göra odlingen nog varaktig, även om bottnen
inte är odlingsvärd, 2) att marken kan utdikas för
skälig kostnad, och 3) att totalkostnaden för den
färdigodlade marken icke överstiger värdet på i orten
befintlig mark av likvärdig beskaffenhet; å
mossmarkerna dessutom 4) att brist på annan lämplig
odlingsmark föreligger samt 5) att jordförbättringsmedel
(lera, grus eller sand) finnes i närheten, så att
densamma för rimlig kostnad kan påföras den dikade
och planerade mossen. Ur odlingssynpunkt är den
måttligt förmultnade mossen att föredraga framför
den starkt förmultnade och den oförmultnade. Första
åtgärden vid N. å myrmarker är grundlig torrläggning.
Då denna måste anpassas, icke blott efter
nivåförhållanden, vattenmängd etc. utan även efter de olika
myrtypernas särnatur, är det nödvändigt, att densamma
planlägges av sakkunnig fackman. Själva odlingsarbetet
kan gestalta sig ganska olika på olika marker, vilket
gör att kostnaderna för odlingen kunna växla starkt.
Starrkärr kunna plöjas, så snart dikningen är utförd.
Detta gäller även en del andra myrmarker, och då
697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
