Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morot
Mossa
under våren och ej låta blasten ligga kvar efter skörd.
Dessa lukter locka insekterna. S. G-n.
Morotbladloppa, se Bladloppor.
Morotfluga (Psila rosae FBR.), en svart, mycket liten
fluga, som på försommaren lägger ägg på eller invid de
spirande morotsplantorna. Helst läggas de ett stycke
ned på roten, om sprickor i jorden uppkommit vid
gallringen. Larverna, som äro gula och smalt cylindriska,
angripa helst plantorna i rotspetsen. Efter några
veckor förpuppas de. Under en för insekten gynnsam
sommar torde ej mindre än tre generationer hinna
utvecklas. Genom skadegörelsen gulna eller rodna snart
bladen, särskilt på de späda plantorna, vilka lätt
duka under. På äldre plantor tränga de nykläckta
larverna ej alltid in i rotens spädaste del utan angripa
även längre upp. Yid gallring eller upptagning av
morötter bör man trycka till uppkomna sprickor i jorden
eller på annat lämpligt sätt fylla dem. Bortplockade
plantor böra omedelbart bortskaffas och förstöras.
Genom att mellan plantraderna strö ut eller vattna
med starkt luktande ämnen kan man till en viss grad
hålla flugorna på avstånd. A. T.
Morotsblast, se Grönfoder.
Morus, se Mullbär.
Morän, se Jordarter och Lösa avlagringar.
Morijngrus, se Jordarter.
Moränlera, se Jordarter.
Moränmo, se Jordarter.
Moränmärgel, se Lösa avlagringar.
Moränsand, se Jordarter.
Mosaiksjuka, gemensam benämning på talrika
virussjukdomar* hos växter, förekommande på en massa
arter av vitt skilda familjer. Det vanligaste symtomet,
som föranlett namnet M., är förekomsten av
oregelbundna fläckar av gulaktig färg, mosaikartat infogade
mellan de normalt gröna bladpartierna. Ofta följer
därmed en mer eller mindre utpräglad krusighet eller
vågighet hos bladen och en allmän nedsättning av
plantans utveckling, fruktifikation och avkastning.
På potatis förekomma många virussjukdomar, av
vilka flera kännetecknas av mosaiksymtom. Samma
virus kan emellertid på en annan potatissort eller
växtart förorsaka helt andra symtom, såsom döda
vävnadspartier (nekroser) i form av fläckar eller
strimmor på blad och stjälkar (strecksjuka), bortdöende av
växtpunkterna och de yngsta bladen (spetsnekros),
stark krusning av bladverket med eller utan
mosaikfläckar (krussjuka*), m. m. Ofta förekomma flera virus
i samma planta, varigenom sjukdomsbilden kan
ytterligare varieras. Yissa potatissorter visa inga som
helst sjukdomstecken vid infektion medelst ett visst
virus, ehuru detta intränger och förökar sig i plantan,
och kan spridas vidare från denna. Plantan är alltså
bärare av latent smitta; då den själv icke reagerar
på något sätt, säges den vara tolerant mot
ifrågavarande virus. Sorten King Edward är allmänt
infekterad av »Solanum-virus 7» utan att detta kan
märkas-på dess utseende. Genom ympning kan detta virus
överföras till andra sorter, hos vilka det förorsakar
svår M. (Majestic m. fi.) o. a. symtom. Somliga
mosaikvirus förorsaka inre nekroser i stjälk och knölar; dessa
börja i kärlsträngarnas bastdelar och utbreda sig i
parenkymvävnaden däromkring. Den ekonomiska
betydelsen av M. hos potatis växlar med arten av
virus och potatissortens resistens resp. tolerans. Flera
av dess former vålla emellertid betydande förluster
dels genom minskning av knölalstringen, dels genom
att skott och hela plantor dö (särskilt när
spetsnekros-uppträder). M. går i arv med sättknölarna, och skadan
blir för varje år större. Den förnämsta åtgärden för
dess bekämpande är användande av virusfritt utsäde.
Sådant kan erhållas genom urval av friska plantor och
noggrann kontroll över avkomman med
bortrensande-tidigast möjligt av sjuka individer eller av hela klonen
(avkomman av en viss planta), om den innehåller flera
sjuka plantor. Även de närmast kringstående plantorna
böra borttagas, då risk förefinnes för att de hunnit
bli smittade utan att ännu visa symtom. Smittans,
spridning anses kunna motverkas genom
utsädesodling på mossjord.
På betor förekommer en annan viktig form av M.,.
kännetecknad av mosaikfläckighet och mer eller
mindre-stark skrynklighet hos bladen samt nedsatt tillväxt.
Spenat, svinmålla och mjölktistel angripas av samma
virus och kunna alltså tjäna som smittkälla. Virus,
medföljer icke fröet, men kvarlever över vintern i
fröbetor. Det överföres från planta till planta genom
bet-bladlusen. För bekämpande av sjukdomen bör man
förlägga betfröodlingar så långt som möjligt från andra
betodlingar. Ogräs, som äro mottagliga för sjukdomen
eller värdar för betbladlusen (syra, vallmo m. fi.) böra
efterhållas. Behovet av fosforsyra bör väl tillgodoses,,
enär sjukdomen blir mest svårartad vid brist på detta
näringsämne.
Bland andra viktiga kulturväxter, som angripas
av olika slags M., må nämnas rova, kålrot, kål,
gurkväxter, tomat, tobak, hallon, bönor och ärtor.
Th. Lfs.
Mosand, se Jordart.
Mossa är ett sammanfattningsnamn på en mycket
artrik växtgrupp, som i systematiskt avseende står
närmast ormbunkarna, men genom saknaden av kärl
ansluta sig till övriga lägre kryptogamer. De högre M.,
löv- eller bladmossorna, ha stam och blad men inga
rötter, blott enkla celltrådar, som fylla rotens funktion;
de lägre, levermossorna, överensstämma delvis med
bladmossorna i organisation, delvis äro de dock
bålväxter utan skillnad på blad och stam. M. växa såväl
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
