Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mjölk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjölk
Mjölkbakterier
Vatten Fett [-Äggvita-] {+Ägg- vita+} Socker Salter
0/ /o /o % 0/ Jo %
Kvinnomjölk.. 87,2 3,7 2,0 6,8 0,3
Getmjölk..... 86,9 4,3 3,5 4,5 0,8
Stomjölk..... 90,6 1,1 2,1 5,8 0,4
Svinmjölk .... 84,0 4,i 7,1 3,0 1,5
E. C-g.
Mjölkarmatur omfattar kranar, kopplingar,
termometrar och manometrar o. s. v., vid vilkas konstruktion
hänsyn tagits till materialets lämplighet och
lättåtkomligheten för rengöring. Materialet för M. utgöres
mest av förtent eller förkromad metall. Utvecklingen
går dock mot ökad användning av rostfritt stål.
Till M. kan även räknas mjölkrör, vilka äro gjorda
av förtent mässing eller av rostfritt stål. För
sammanbindning av de olika rören användas s. k.
vinkel-koppel av olika konstruktion. Därigenom kommer hela
rörsystemet att bestå av raka rörlängder, vilka äro
lätta att komma åt för rengöring. E. C-g.
Mjölkavsündring, se Mjölksekretion.
Mjölkbakterier. Vid sin bildning i juvrets körtelblåsor
är mjölken bakteriefri, men i juvrets grövre gångar
och kammare tillkomma bakterier, som inträngt
utifrån genom spenkanalerna. Även vid den
noggrannaste renlighet vid mjölkningen innehåller därför
mjölken vid sin framkomst ur spenarna alltid
bakterier, dock vanligen blott i ringa mängd, emedan
juvrets liksom kroppens övriga vävnader innehålla
bakteriedödande ämnen. Dessa redan i juvret
förekommande »normala M.», som äro dels kocker, dels
kortstavar, äro i regel utan inverkan på mjölken och
f. ö. alldeles oskadliga, men även sjukdomsalstrande
bakterier kunna förekomma där, bland vilka främst
märkas tuberkulos- och juverinflammationsbakterier.
I och med att mjölken utkommer ur spenen, blir den
alltid mer eller mindre starkt infekterad av bakterier
från kons kropp, från den mjölkande, från
mjölknings-kärlen samt från luften. Bakteriehalten i mjölken växlar
dock i hög grad med den renlighet, som råder i
ladugården och som iakttages vid mjölkningen och
mjölkens behandling. Antalet kan sålunda växla
mellan några få tusen upptill flera hundra tusen
och är vanligen några tiotusental per cm3 mjölk
omedelbart efter mjölkningen. Då graden av mjölkens
infektion är av betydelse för mjölkens hållbarhet och därav
beredda produkters beskaffenhet, ligger den största
vikt på att noggrann renlighet iakttages vid
mjölkningen*. Om mjölken strax efter mjölkningen hålles ren
oc.h skyddad för fortsatt infektion, avtager antalet
bakterier i mjölken under de första timmarna, beroende
på den friska mjölkens egenskap att döda
mikroorganismer (baktericid verkan), men vid bristande
avkylning ökas därefter antalet hastigt. Av dem
föranledda förändringar i mjölkens beskaffenhet visa sig
genom mjölkens surning och koagulering samt ibland
även genom uppkomsten av illa luktande och smakande
ämnen, som förorsaka fel på mjölk och smör samt vid
ystningen (se Mjölk, Smör och Ostberedning).
Bakterieflorans sammansättning påverkas av
foder- och strömedlens art, renhållningens stränghet
och i synnerhet av i vilken mån gödseldelar med i dem
förefintliga tarmbakterier inkomma i mjölken, samt
av det vattens beskaffenhet, varmed mjölkkärlen
rengjorts. De genom infektion utanför juvret tillkomna
bakterierna pläga sammanföras i följande grupper på
grund av de sönderdelningsprodukter de framkalla.
Förruttnelsebakterier kallas sådana, som
sönderdela äggviteämnen under bildande av illaluktande
ämnen. Hit höra de s. k. proteusbakterierna, den
anae-roba Bac. putrificus, varjämte även till denna grupp
pläga räknas de huvudsakligen från fodret härrörande
hö- och potatisbakterierna (se Höbakterier), vilka
bilda mot hetta mycket motståndskraftiga sporer (se
Bakterier), som försvåra en fullständig sterilisering
av mjölk, samt, då de nå en stark utveckling, giva
mjölken en besk smak. Hit räknas även de allmänt i
jord och vatten förekommande fluorescerande bakterier
(Bad. fluorescens), som inleda äggviteämnenas
sönderdelning genom att spjälka dem i peptoner och även
för sönderdelningen ända till ammoniakbildning. I
mjölken inkomma de ofta med det vatten, varmed
kärlen sköljas. De kunna utvecklas vid låg temperatur
och giva så förvarad mjölk dålig smak.
Som oäkta mjölksyrebakterier betecknas en
del arter, som förjäsa mjölksockret under bildning
av mjölksyra och andra organiska syror samt gaser
(väte och kolsyra), men vid frånvaro av socker och
därav bildad syra även sönderdela äggviteämnen.
En sådan gasutvecklare är Bact. coli (»kolibakterien»),
vilken förekommer allmänt bl. a. i djurens grovtarm
och med små gödseldelar inkommer i mjölken.
Efter någon tid taga de egentliga
mjölksyrebakterierna överhand, vilka överföra mjölksocker
under upptagande av vatten (hydrolys) till mjölksyra
utan gasutveckling och utan bildande av nämnvärda
mängder biprodukter. Genom denna
mjölksyrebildning hämmas utvecklingen av förut nämnda arter,
som dåligt fördraga sur reaktion. Av de egentliga
mjölksyrebakterierna, som äro orörliga, ej sporbildande,
särskiljas 2 grupper: laktokocker, vilkas
verksamhet kan äga rum vid jämförelsevis låg värmegrad
(+ 8 à 10°) och kraftigast utvecklas vid omkring 30°,
men i allmänhet ej över 45°, samt laktobaciller eller
långstavformiga, av vilka en del utvecklas bäst vid
ett par och fyrtio grader. De senare äro starkare
mjölksyrebildande än de förra. Av båda dessa grupper finnas
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
