Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mineral ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mineral
Mineralfoder
sulfat) samt gips (kalciumsulfat) uppträda som mäktiga
saltlager i vissa trakter t. ex. vid Stassfurt i Tyskland,
där de ursprungligen utfällts ur havsvatten på grund
av dettas avdunstning. Bland de ganska sparsamt
förekommande fosfatmineralen märkas i första hand
apatit* (kalciumfosfat med klor eller fluor). Vivianit
(järnfosfat) är ett ursprungligen ljust grönvitt M.,
som i luften blir först blått och sedan genom fortsatt
oxidation rödbrunt. Vivianit förekommer ofta i små
kristaller, inbäddade i odikad torv och »blålera». Till
karbonatmineralens grupp höra några malmer; malakit
(kopparkarbonat), siderit (järnspat) och zinkspat,
alla sällsynta i Sverige. Viktigast bland karbonaten äro
kalkspat och dolomit (kalcium-magnesium-karbonat),
omvandlade lämningar av forntidens växt- och
djurliv. P. E.
Mineralfoder. De i de naturliga fodermedlen ingående
mineralämnena förekomma ofta i otillräcklig mängd,
för att husdjuren skola kunna hållas på
mineralämnesjämvikt (se Näringsbehov). För att komplettera dessa
brister utfodras M. Av M. finnas många olika typer och
sorter, varför det är av vikt att välja det rätta M.,
som på billigaste och fysiologiskt riktigaste sätt fyller
ifrågavarande brister. Husdjurens foderstater lida
främst brist på kalcium eller fosfor eller bådadera samt
på koksalt, varför sådana M., vilka innehålla dessa
ämnen, äro de viktigaste. I följande sammanställning är
sammansättningen för några dylika M. angiven.
Mineralfoder Grundämnen i g pr g foder Antal Pr- g g-ekv. foder
Natrium Kalcium [-Magnesium-] {+Magne- sium+} Fosfor Svavel Klor baser syror
Koksalt NaCl .......... 0,399 0,607 0,017 0,017
Kalciumkarbonat CaC03 . . — 0,401 — — — — 0,020 —
Foderfosfat CaHP04 ____ 0,003 0,2 51 0,006 0,164 0,004 0,021 0,014 0,017
Natriummonofosfat
NaH2P04 ............ 0,192 — —. 0,258 — — 0,008 0,025
Natriumdifosfat
Na3HPQ4 + 12 H20–– 0,128 — — 0,087 — — 0,006 0,008
vilka flerstädes uppträda bergartsbildande såsom
kalksten*.
Våra viktigaste bergartsbildande M. äro dock
kvartsen och silikatmineralen och bland de senare framförallt
de olika slagen av fältspat* och glimmer*. Dessa tre
äro huvudbeståndsdelarna i våra vanligaste
bergarter* och därmed i hela berggrunden. I uppbyggnaden
av graniter och gnejser deltaga dessutom ofta augit
och hornblende, båda äro grönsvarta och hårda
kal-cium-magnesium-järn-aluminiumsilikat. I basiska
bergarter, t. ex. gabbro och basalt, där kvarts saknas,
träffar man ofta vackert gulgrön, hård olivin, ett
magnesium-järn-silikat. Bergarten täljsten är
uppbyggd av de närbesläktade M. talk, klorit och serpentin,
vilka utmärkas av ringa hårdhet och vanligen (ljust)
grönaktig färg. De äro vattenhaltiga magnesiumsilikat
med växlande mängder kalcium och järn och ha
bildats genom förvittring av andra M., särskilt olivin.
En vittringsprodukt är även kaolin, ett vitt,
pulverformigt aluminiumsilikat, som bildar huvudmassan av
eldfast lera och utgör råmaterial för
porslinstillverkning. I vissa gnejser träffar man brunröda, vackert
rundade kristaller av granat. Även dessa liksom topas
och den gröna smaragden med varieteterna beryll och
akvamarin äro hårda silikatmineral.
Till M. räknar man även stenkol, torv, asfalt,
petroleum och andra mineraloljor samt bärnsten med flera
Koksalt utfodras antingen som saltsten (vanligast på
bete) eller som krossat salt, varvid det antingen kan
inblandas i höet vid inkörningen eller i kraftfodret.
Kalciumkarbonat finnes i handeln dels som målen krita
och som slammad krita, vilken sistnämnda är mycket
ren men rätt dyr, dels som målet kalkstensmjöl t. ex.
Bungekalk. Foderfosfat kallas också precipitat. Detta
innehåller fosforsyran i lättlöslig form.
Natriummono-fosfatet är fosforrikare än difosfatet, men mestadels
är dess pris för högt.
Ett stort antal färdiga mineralfoderblandningar med
speciella namn såsom Strong. Miral etc. saluföras med
uppgift om den ingående mängden CaO, P205 etc.
Vid inköp bör man även fordra uppgift om i vilken
form mineralämnena förekomma, t. ex. om fosfatet
är tri- eller difosfat etc. Dylika blandningar äro alltid
dyrare, än vad sammansättningen berättigar till.
Dessutom ta de sällan hänsyn till de i de naturliga
fodermedlen ingående mineralämnenas mängd och
förhållandet mellan dessa. De kunna dock vara lämpliga
för mindre jordbrukare, vilka icke ha klart för sig,
hur en rationell mineralämnesreglering skall
genomföras. Större förbrukare förtjäna dock på att blanda
sitt M. själva.
Förutom dessa M. finnas dylika av mer speciell
karaktär. Till smågrisar behövs ofta givas järnsulfat
(ferrisulfat) för att förhindra uppkomsten av anämi.
644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
