Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lök ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lök
Lökmögel
eller blomställning, och bildar detta avslutningen
på stamdelen, dör L. efter blomningen. En eller
flera nya L., bildade i sidoknoppar i fjällens veck,
kunna träda i den gamla L:s ställe. Anlägges däremot
Momställningen som en sidoknopp, kan den gamla L.
Lök. Fig. 2. Blomställning av ängslök med
knopplökar A 1. Längdsnitt av en knopplök A 2.
Ombil-dat blomanlag i småaxet från en gröeart (Pua
bul-bosa) B X. Detsamma i tvärsnitt B 2.
fortsätta sin tillväxt. Även i detta fall kan dock en
delning av L. inträda. L. förekomma företrädesvis
hos vissa enhjärtbladiga familjer, hos oss särskilt
bland liljeväxterna. Ett slags övergång mellan L. och
knölstam finner man bl. a. hos Crocus, där knölen
omgives av några torra blad, som påminna om
lök-fjäll, men där ali näring är samlad i knölen. H. G. S.
L. äro två- eller fleråriga köksväxter, som dock i
trädgården odlas som ettåriga med undantag för
gräslök, som får stå under flera år. Av alla här nedan
nämnda former användes själva löken som krydda;
av gräslöken skördas dock bladen.
Mest känd torde rödlöken (Allium cepa L.) vara.
Den stammar från Asien och fanns i kultur redan hos
egyptierna. Den odlas nu i stor utsträckning i Sverige,
men trots detta importeras årligen stora kvantiteter.
Av sorter finnas två huvudgrupper: skarpa och milda.
De förra äro de rödskaliga sorterna, som uteslutande
användas som krydda. Braunschweiger och Holländsk
blodröd äro de enda sorter som odlas. Mild lök, som även
kallas spansk lök, är mera mild i smaken och användes
ofta vid matlagning, numera även som självständig
rätt. De bli större än röd lök och ge större utbyte pr
arealenhet; Zittauer gul och A Usa Craig äro hos oss
mest kända. Syltlök har små vita lökar, som användas
till pickles, konservering m. m. De sås tjockt och
mycket grunt. Silvervit holländsk är bästa sort.
Vitlök (A. sativum L.) har en skarp genomträngande
lukt och smak och brukas ej mycket hos oss.
Förbrukningen är dock i stigande. Gräslök (A. schoenoprasum
L.) har tuvformad växt. I den mindre köksträdgården
kan den med fördel användas som kantväxt, enär
blommorna äro vackra. Purjolöken (A. porrum L.)
är den sista representanten för löksläktet, som skall
nämnas här. Köpenhamns torg och Poitou äro de f. n.
mest odlade sorterna; S:t Jörgen är en nyhet, som ännu
ej är tillräckligt prövad men som ger goda löften.
Purjolök sås i mitten av mars i drivbänk och planteras
ut, så snart ske kan i rader med 12—15 cm emellan
plantorna och 50—60 cm mellan raderna. Den växer
i ali slags jord, blott den är väl gödslad. Kan
förvaras på växtplatsen under vintern men, då den är
svår att skörda denna tid på året, tas den lämpligen
upp och jordslås i ett bänkfönster eller i sand i källare.
Rötter och blast putsas av men skäres ej helt bort.
Övrig L. sås direkt på friland i rader med 40 cm.
avstånd. Den sås så glest, att gallring ej behöver
ifrågakomma; plantorna kunna dock mycket väl stå
tätt. Av vikt är att sådden sker grunt; man undviker
då s. k. halslök, som har betydligt sämre hållbarhet.
Redan i slutet av augusti—början av september
avslutar L. sin växt och bladverket torkar in. Skulle
eftersommaren vara fuktig, händer det, att L. fortsätter
växa. Landet vältas då, så att stjälkarna knäckas.
Efter upptagningen får L. soltorka och även inne bör
den före putsningen få torka en tid. Förvaring bör
ske torrt (alltså ej i källare) och luftigt. S. G—n.
Lükfluya (Hylemyia antiqua MEIG.), en gråaktig,
svartbent fluga, vars larver leva i de under mark
befintliga delarna av lök, med förkärlek i rödlök och
syltlök. Äggen, som äro långsträckta, refflade och
snövita, läggas i små grupper på bladen. Larverna
tränga ned mellan lökfjällen till närheten av
lökbottnen, där de stanna, tills de blivit fullvuxna, då de
gå ut i jorden och förvandla sig till rödbruna puppor.
Två generationer komma till under en sommar. Å
angripna plantor gulna bladen och falla till marken.
Sådana plantor bör man taga upp med en viss
försiktighet, så att hela den ruttnande löken med sitt
innehåll följer med. Beströs de nysådda sängarna med
ett relativt tjockt lager av torvströ, skyddar detta
till en viss grad mot angrepp. Besprutning av plantorna
med 2 % oljeemulsion, ev. i blandning med
bordeaux-vätska, anses även kunna skydda mot angrepp.
A. T.
Lökmögel, sjukdom på olika slag av matlök, förorsakad
av Peronospora Schleideni, en art av bladmögel*. De
angripna plantornas blad bli blekfärgade, efterhand
överdragna med ett grått, till sist nästan svart mögel
samt nedvissna i förtid, varigenom lökens tillväxt
hämmas. Svampen övervintrar genom äggsporer i de
vissna bladen och i lökens halsdel. Allt avfall från
angripna odlingar bör hopsamlas och brännas,
odlingsplats växlas. Besprutningar med bordeaux- el.
svavel-kalkvätska, tillsatt med något »spridningsmedel»
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
