Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ledningsvävnad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ledningsvävnad -
och kunna utbildas tiil mörkfärgad kärnved genom
inlagring av garvämnen och harts. — Veddelen i
vedstammar överensstämmer med det tekniska begreppet
ved, medan under vulgärnamnet bark innefattas ej
endast den egentliga barken utan även sildelen; vid
barkning klyves stammen i kambiet. H. B-m.
Ledvrickning, se Hälta.
Lega, se Arrende.
Legering. Vissa egenskaper, såsom hårdhet,
smidbarhet, god ledningsförmåga för elektricitet och värme,
glans, motståndskraft mot kemisk och annan
påverkan m. m., vinnas ofta bättre genom att metaller
blandas med andra metaller eller ometalliska ämnen, än
om metallen användes ren. Mässing är t. ex. en L.
av koppar och zink. Brons är en L. av koppar och tenn.
Lagermetall och babbits, se Lager. N-g.
Legliorn, se Hönsraser.
Legostadgan för husbönder och tjänstehjon 23/11 1833
upphävdes år 1926 och har ännu icke ersatts med
annan lagstiftning, ehuru ett förslag till arbetsavtal
framlades år 1935. Å. E-d.
Legumin, se Äggviteämnen.
Leguminoser, se Baljväxter.
Leicesterfår, se Fårraser.
Leinefåret, se Fårraser.
Lejongap (Antirrhinum majus) är en växt av
Scrophula-riaceernas familj, som härstammar från södra Europa
och allmänt odlas som prydnadsväxt för de stora,
maskerat läppformiga, i varjehanda färger tecknade
blommornas skull. Vanligen överlever den ej vintern
hos oss. L. har varit ett för ärftlighetsforskning mycket
använt material. H. G. S.
Lens, se Linser.
Leont opodium alpinum, ed el weiss, en alp växt med
vitulliga blad och stjälkar samt ulliga, vita
blomkorgar. Den växer i Alperna men odlas ibland hos
oss som prydnadsväxt. G. Dbg.
Lcptit, se Bergarter.
Lera, se Jordarter.
Lerbruk, se Murverk.
Lergyttja, se Jordarter och Lösa avlagringar.
Lerjord, beteckning på aluminiumoxid, vilken
förekommer som mineralet korund. Den blå safiren och
den röda rubinen äro genomskinliga varieteter av
korund. Smärgel är en grå, ogenomskinlig varietet
av mineralet. Det användes på grund av sin
hårdhet som slip- och polermedel. L. framställt med konst
är ett vitt pulver. — Angående lera, se Jordarter.
G. Dbg.
Lermärgel, se Lösa avlagringar.
Lerskiffer, se Bergarter och Skiffer.
Letal, se Letala anlag och Ärftlighetslära.
Letala anlag, letalfaktorer, dödsbringande anlag,
(se Ärftlighetslära) förekomma stundom hos hus-
- Letala anlag
djuren. I regel äro de recessiva till motsvarande anlag
för normal utveckling, och heterozygoterna äro då
fullt livsdugliga, men i dubbel uppsättning medföra de
individens död redan under fosterstadiet eller kort
tid efter födelsen.
Inom svensk låglandsboskap har man påvisat
förekomsten av tre olika letalanlag. Vid homozygoti för
ett av dessa födas kalvarna nästan fullständigt
hårlösa men äro i övrigt normalt utvecklade. En annan
letalfaktor orsakar »amputerade» och en tredje vattu-
Letala anlag. Amputerad kalv.
sotskalvar. Med »amputerad» förstås, att kalven helt
eller delvis saknar extremiteter och att huvudet är
förkortat (bulldogshuvud), medan en vattusotskalv
(»månkalv») är starkt uppsvälld på grund av
vätskeansamling under huden och i kroppens håligheter. För var
och en av dessa tre typer har det kunnat visas, att
kalvens fader och moder båda leda sina anor tillbaka
till en viss bestämd tjur, genom vilken ifrågavarande
letalanlag spritts inom rasen. —• Inom den svenska
svinaveln (stora vita engelska rasen) har man funnit
en recessiv letalfaktor, som orsakar »krokstelbenthet»
hos smågrisar. Vanligen äro dessa grisar döda redan vid
födelsen. Vid parning mellan djur som äro heterozygota
för krokstelbenthet, får man alltså % dödfödda,
krokstelbenta grisar i kullarna. En annan hos
smågrisarna förekommande defekt är atresia ani, d. v. s.
utförsöppning för ändtarmen saknas. Galtgrisar med
denna defekt dö inom få dagar efter födelsen, men
sugg-grisar överleva beroende på att hos dem kloak uppstår,
så att träcken därigenom kan avgå. Defekten är ärftlig
men följer icke det enkla monohybrida schemat. —
Från andra länder äro ett stort antal letalfaktorer hos
hästar, nötkreatur, får svin, kaniner och höns kända.
Letalanlagen medföra ekonomiska förluster i flera
olika avseenden:
1. Antalet livsdugliga avkomlingar minskas vid
parningar mellan heterozygota individer till 75 % av
det normala antalet. I regel blir dock utklyvningen
inom en besättning, där ett letalanlag förekommer,
betydligt mindre, ty endast en del av individerna äro
heterozygota för anlaget. På lång sikt och inom en stor
population kunna utklyvningarna aldrig få någon
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
