Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köttkontroll ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köttkontroll
Köttkontroll
ut i köttet. Så kan förhållandet vara livmoder- eller
njurinflammationer, digestionsrubbningar,
varbild-ningar m. m. En del lukter kunna orsakas av åt djuret
givna medikamenter, såsom kamfer, eter, kloroform,
lysol och karbol. Sjuka djur, som man kan bliva
nödsakad att slakta, böra ej behandlas med dylika
medel. Vissa fodermedel kunna ge upphov till abnorma
lukter. Om ett djur dagarna före slakten utfodras
rikligt med rovblast, rovor (möjligen även kålrötter),
resorberas de luktande ämnena och föras genom blodet
ut i köttet, där de giva åt detsamma en stark, mycket
karakteristisk lukt, rovlukt. Djur, avsedda för slakt,
böra därför ej utfodras med nämnda fodermedel
under åtminstone de sista 14 dagarna före slakten.
Fläsk kan ibland lukta fisk, beroende på att svinen
utfodrats med fisk, fiskavskräde, spiggolja, fiskmjöl
o. d. Unga svin kan man ge dessa fodermedel men
utfodringen därmed måste upphöra de sista 6 veckorna
före slakten, under vilken tid fisklukten hinner
försvinna ur fläsket. Hos gödkalvar förekommer ej sällan
urinlukt utan att några sjukliga förändringar i
urinorganen föreligga. Detta kan bero på, att de upptagit
urindränkt strö eller urin (dålig stallhygien) eller att
urin inblandats i den mjölk, de få. Det lär ske på sina
håll, för att köttet och fettet skall bli ljust. Löklukt
kan iakttagas i köttet efter djur, som betat, där vild
lök växer (Gotland, Öland).
Bedömningen av kött med abnorma lukter är
beroende av luktens art och intensitet. En del fall
föranleda total kassation; i andra fall kan man genom
särskild behandling, saltning, försöka borttaga lukten;
efter saltningen göres en ny undersökning. Är lukten
försvunnen, godkännes köttet.
Ibland kan lukten vara begränsad till vissa delar
av köttet, ofta beroende på förorening vid slakten
med urin, mag- eller tarminnehåll. Då bortrensas
endast dessa delar.
Förskämning är en vanlig beslagsorsak. Den orsakas
av bakterier, som kunna sönderdela äggvita, fett och
kolhydrater under bildning av illaluktande och även
giftiga ämnen. Man skiljer mellan yt- och
djupför-skämning. Förskämningsbakterier utväxa i synnerhet
vid varm och fuktig väderlek mycket hastigt på
köttytorna, vilka bli klibbiga och missfärgade samt få
en obehaglig, mycket karakteristisk lukt (åmighet,
filkighet). Fortsätter processen genom att bakterierna
intränga i den lösa bindväven mellan musklerna och
de där gående blodkärlen eller i musklerna, inträder
djupförskämning. Detta sker hastigare, om blodkärlen
äro blodfyllda. Därför äro dåligt blodavtappade kött
(ofta vid nödslakt) föga hållbara. Djupförskämningen
kännetecknas av en stinkande lukt, grönfärgning och
gasbildning.
Det händer under vissa förhållanden, att förskäm-
ningen börjar som djupförskämning. Anledningen
härtill är, att djuret drivits hårt (ansträngande transport)
och omedelbart därefter slaktats. Tarmbakterierna
intränga under sådana ansträngningar lätt genom
blodbanorna in i köttet och hinna där orsaka
förskämnings-processer, såvida ej köttet snabbt avkyles. I andra
fall, då djuret efter blodavtappningen får ligga länge
med inälvorna kvar i kroppen, inväxa tarmbakterierna
i köttet, vilket sker mycket fort vid varm väderlek.
Dessa förhållanden äro mycket vanliga vid på jakt
skjutna djur, särskilt älg.
För att minska förskämningsrisken gäller det, att
slakten sker hygieniskt: rena händer och verktyg
samt rent vatten. Så fort djuret är uppslaktat, skall
köttet efter bortrensning av de blodiga delarna kring
sticksåret utluftas. Detta sker bäst, om det ej finnes
tillgång till kylrum, genom att upphänga köttet på ett
svalt ställe med stark luftväxling. Kött av storboskap
och häst samt stora suggor och fargaltar skall klyvas i
hälfter och på kött av småboskap och mindre svin
bör bröstkorgen hållas öppen genom att med en
träpinne eller dylikt spänna isär de båda hälfterna av
det kluvna bröstbenet.
Till följd av denna uttorkning av köttytorna
undandrager man bakterierna deras första livsvillkor, vatten.
Kan man också sänka temperaturen genom
kylanordningar, hämmas bakteriernas utvecklingsmöjlighet
ytterligare. Köttet blir under sådana förhållanden
hållbart i veckor (kylhus) eller år (fryshus).
Vid transport av kött måste, särskilt under den
varma årstiden, stora försiktighetsmått iakttagas för
att förhindra förskämning. Före inlastningen skall
köttet vara väl utluftat och avkylt. Fuktig väderlek
är alltid besvärlig. Vid styckgodsförsändningar på
längre avstånd (per järnväg eller bil) måste särskilda
försiktighetsmått vidtagas. Köttet får ej packas hårt
i täta lådor utan tämligen löst liggande i spjällådor,
hälst invirat i ett tunt stycke stormaskig bomullsväv,
så att luften kan få tillträde. Sändes organ samtidigt
(se ovan beträffande organtvång), måste särskilda
försiktighetsmått iakttagas, då dessa mycket snabbare
än köttet förskämmas. Kungl. Medicinalstyrelsen har
utfärdat följande råd och anvisningar i syfte att
förebygga, att kött, som försändes till köttbesiktningsbyrå,
tager skada under transporten, och för att möjliggöra,
att besiktningen utav köttet med tillhörande organ
må kunna ske utan olägenhet.
Lungor, hjärta och lever böra vid uppslaktningen
nedskäras i ett sammanhang. Medelst strupen böra
de vara organiskt förenade med halsen. Å kött av svin
göres denna nedskärning ända till struphuvudet.
Hjärtslaget och levern fästas medelst ett rent snöre
vid en lägg. Å kött av kalv, får och svin bör aldrig
hjärtslaget med lever kvarlämnas i bröst- respektive
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
