Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köksväxtodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köksväxtodling -
det så, att köksträdgården begränsades och
genomskars av gångar kantade med olika slags kryddväxter,
mejram, timjan, isop, lavendel m. fi. Numera har man
intet överflöd av grusgångar, man har dock bibehållit
den praktiska skiftesindelningen. Man tänker sig
därvid köksträdgården indelad i 4 ungefär lika stora
stycken, av vilka ett är avsett för de fleråriga
köksväxterna som rabarber, jordärtskockor, kryddväxter
m. fi. Av de övriga tre gödslas ett starkt och här sås
och planteras de köksväxter, som fordra en kraftig
gödsling för att nå fullgod utveckling. Skifte 2 är det
skifte, som fick fullgödsling föregående år, och skifte
3 slutligen, det som till nästa år skall gödslas.
På skifte 1 sättes först och främst alla kålväxter,
purjo, selleri, gurkor, sallat, spenat och tidig potatis.
(Den sena potatisen förutsattes planterad ute på
åkrarna).
På skifte 2 sås rotfrukterna morot, palsternacka och
rödbeta, vidare persilja, dill, rädisa, rättika och
maj-rova m. fi., och slutligen på 3:e skiftet, ärtor och lök.
Jordgubbar höra ju även köksträdgården till och odlas
lämpligen så, att omedelbart efter det den kraftigt
gödslade potatisen tagits upp, planteras på detta
stycke unga jordgubbsplantor. På så sätt får man i
varje skifte några rader jordgubbsplantor av olika
ålder. De treåriga grävas varje år ned och platsen för
potatisen flyttas för varje gång, så att jordgubbsraderna
så småningom vandra över hela skiftet. In i detalj
kan denna skiftesindelning naturligtvis ej hållas, men
i stora drag bör det dock kunna ske.
Vad beträffar gödsling av de olika skiften, kunna
nedanstående siffror verka avskräckande, men det må
framhållas dels, att köksväxterna betala gödsling
mycket bra och dels att de bortföra en oerhörd mängd
näring ur jorden. Så kan t. ex. vitkål giva en skörd
av 60 000 kg pr ha och denna skörd tar från jorden
192 kg kväve, 169 kg kali och 98 kg fosforsyra. Av
kreatursgödsel gives 40—80 000 kg pr ha (1 lass
c:a 1 000 kg). Finnes ej dylik i tillräcklig utsträckning,
kan den ersättas med konstgödsel. Motsvarande giva
är 5—800 kg chile- eller kalksalpeter, 3—600 kg
40%-ig kali och 3—600 kg 18%-ig superfosfat, allt
pr ha. I mindre trädgårdar kan det vara en fördel att
köpa ett väl sammansatt blandgödselmedel.
Ali denna näring hinna växterna naturligtvis ej
förbruka. Användes kreatursgödsel, hinner ej allt bli
omsatt i för växterna upptagbar näring och detta är
grunden till att skifte 2 ej behöver gödslas så starkt,
därtill kommer, att de däri odlade växterna ej kräva
så näringsrik jord och att det ofta är ett rent fel att
gödsla dem med kreatursgödsel. Rotfrukterna bli ej
så vackra och gödsellukten lockar bl. a. en av morotens
farligaste fiender, morotsflugan, till sig. Såväl rödbeta
som palsternacka bli lätt skorviga i för fet jord. Skifte
- Könsmognad
2 bör alltså endast givas en svag konstgödsling; c:a
y2 av ovan nämnda kvantiteter.
Skifte 3 bör kalkas, om kalkning av jorden är
nödvändig. Därjämte givas kali och fosforsyra samt som
övergödsling, när ärtor och bönor kommit upp, en
giva salpeter. Ärtväxterna behöva denna hjälp för att
komma igång.
Vattning. I en rationellt driven köksträdgård bör
alltid finnas riklig tillgång till vatten. De flesta ha
så stor bladmassa, att avdunstningen blir mycket stor
och någon stagnation i växandet får ej förekomma.
Detta resulterar i att kålhuvud och rotfrukter spricka,
när regn äntligen kommer, att blomkålen sätter små,
förkrympta huvud alldeles för tidigt och att spenat,
sallat, m. fi. gå upp i frö på ett för tidigt stadium.
Så fort en längre torrperiod inträffar, bör det vattnas
och vattnas rikligt.
Ofta, händer det, att köksträdgården kombineras
med frukt- och bärträdgård. Man ser ej gärna platsen
mellan fruktträden ligga obrukad. Bägge kulturerna
bli dock lidande på detta. En rationellt skött
fruktodling fordrar besprutning flera gånger under
sommaren. Om man också kan komma fram och nå dem
med spruta, bör dock betänkas, att det ofta besprutas
med giftiga arsenik-, bly- och nikotinpreparat.
Köksväxterna kanske skola skördas kort efter, och här
föreligger en risk för förgiftningar. Köksväxterna å
sin sida bli ej väl utvecklade i den halvskugga, träden
giva. Fruktträden taga vidare en mängd näring och
vatten från plantorna till stort förfång för
skördestorleken. Bäst är givetvis att endast köksväxter
odlas på köksväxtlandet. S. G-n.
Köldblandning, se Koksalt.
Könlig fortplantning, se Fortplantning, växter.
Könlös fortplantning, se Fortplantning, växter.
Könsbestämning, se Ärftlighetslära.
Könsbundct arv, se Ärftlighetslära.
Könscell, se Fortplantning, växter.
Könshormon, se Endokrina körtlar.
Könskaraktiirer. De för hanen resp. honan utmärkande
egenskaperna brukar man indela i primära och
sekundära K. Till de primära K. räknar man könskörtlarna
(hanens testiklar och honans ovarier) samt organ för
parning och fosterutveckling. Med sekundära K. förstår
man sådana, som huvudsakligen utvecklas efter djurets
födelse under inflytande av sexualhormoner (se
Endokrina körtlar), exempelvis handjurets kraftigare
kroppsbyggnad och obändigare temperament. Vid
exteriörbedömning brukar man fästa stort avseende vid att
djuren äro könstypiska, d. v. s. att de sekundära K.
äro väl utvecklade. I. J-n.
Könskromosom, se Ärftlighetslära.
Könskromosombundet arv, se Ärftlighetslära.
Könsmognad, se Fortplantning.
.559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
