Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloratförgiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kloratförgiftning
Klovicker
Klorat förgiftning. Fall av K. har under de senaste
åren uppträtt hos nöt i samband med
berberisbe-kämpandet, då en lösning av natriumklorat sprutas
över buskarna. Om djuren få inkomma i en beteshage
för snart efter en sådan besprutning, kunna de under
vissa omständigheter upptaga så stora mängder av
saltet, att döden kan följa på några timmar. K.
åstadkommer bl. a. en omvandling av blodfärgämnet, varför
blodet hos djur, som dött i K., är brunfärgat. N. L.
Klorcx, tekniskt namn på natriumklorat*, som
användes för utrotning av berberis och ogräs. A. Å.
Klorid, se Saltsyra.
Klorit, se Mineral.
Klorkalcium, se Kalcium.
Klorkalium, se Kalium.
Klorkalk, »blekkalk,» »blekpulver», (ej att förväxla med
klorkalcium), ett vitt (handelsvaran gulvit),
pulverformigt ämne, som luktar klor. Den verksamma
beståndsdelen är kalciumhypoklorit, som lätt avgiver
klor, och K. användes därför liksom detta som
blekmedel för textilier och i pappersindustrien. H. E—r.
Klormagnesium, se Magnesium.
Klornatrium, se Koksalt.
Kloroform (triklormetan, CHC13) är en tung men
lättflyktig, färglös vätska av sötaktig lukt. Genom
inandning av K. framkallas konstgjord sömn, s. k.
narkos. K. är därigenom ett av de yppersta
bedövningsmedlen. K. användes även som ett utmärkt
lösningsmedel för fett och feta oljor.
K. framställes ur alkohol och klorkalk eller ur
kloral-hydrat (se Kloral) genom dess upphettning med alkalier.
K. för bedövningsändamål (narkos-kloroform) är
underkastad ytterst noggranna föreskrifter med avseende å
renhet, då användande av rå eller förorenad K. kan få
ödesdigra verkningar. O. S—g.
Klorofyll (bladgrönt). I gröna växtdelar förekomma
två likartat sammansatta gröna färgämnen, klorofyll
A och klorofyll B. De äro ledsagade av tvenne gula
färgämnen, karotin och xantofyll.
K. A. är i renframställt tillstånd blåsvart, i lösning
grönblått, och har sammansättningen CjsHjäOjNjMg.
K. B. är grönsvart, i lösning rent grönt och har
sammansättningen C|jsH^OjNiMg. De kemiska formlerna
ånge, i tur och ordning, att K. är uppbyggt av kol,
väte, syre, kväve och metallen magnesium. Vid
förbränning (inaskning) återstår därför av rent K. en
aska, bestående av ren magnesiumoxid (magnesia),
däremot saknas i sammansättningen av K. järn och
samtliga andra biogena grundämnen*. En tidigare
uppfattning, att K. vore ett järnhaltigt ämne,
härstammar från iakttagelsen, att växter under inflytande
av järnbrist visa nedsatt förmåga att bilda K.,
varigenom partiell färglöshet (kloros) hos plantorna blir
följden.
De tvenne varianterna av K. äro gemensamma för
alla gröna, K.-haltiga växter. K. hör till de ämnen,
som äro nödvändiga för växternas uppbyggande
arbete, d. v. s. för deras assimilation av kolsyra och
den därmed förknippade ämnesbildningen och
tillväxten. Växter, som sakna K., äro hänvisade till att
leva endera som parasiter eller som saprofyter, vilket
exempelvis är fallet med bakterier och svampar. Å
andra sidan kan K., renframställt ur gröna växtdelar,
ej ensamt vidmakthålla kolsyreassimilationen, ty för
denna process äro ytterligare ett stort antal
förutsättningar nödvändiga, som endast äro tillfinnandes i de
gröna växtdelarna och vilka man ej på experimentell
väg lyckats kopiera.
Den kemiska strukturen av K., d. v. s. dess inre
byggnad, är mycket komplicerad. Genom s. k. alkalisk
hydrolys kan man från K. avspjälka den kvävefria,
högmolekylära alkoholen Fytol (C20H40O), en färglös
olja, som kan destilleras i vakuum utan att
sönderdelas. Avspjälkes endast magnesium ur K., vilket
låter sig göra bl. a. med oxalsyra, erhåller man som
produkt s. k. fäofytin. Vid hydrolys av denna substans
frigöras fytol och metylalkohol. Man erhåller därvid
som huvudprodukt en eller flera s. k. porfyriner,
sammansatta av vardera fyra s. k. substituerade pyrroler.
Anmärkningsvärt nog kunna liknande porfyriner även
framställas ur hämoglobin (se Djurfärgämnen och
Äggviteämnen), blodets röda färgämne, vilket ger vid
handen en djupgående släktskap mellan växtvärldens
och ryggradsdjurens mest framträdande färgämnen.
Friska blad av olika gröna växter innehålla i
genomsnitt omkring 0,3 % K. Det kan extraheras ur de
torkade bladen med alkohol eller vattenhaltig aceton.
O. S—g.
Kloros, gulnande hos växter, framkallat därav, att det
gröna färgämnet, klorofyll, ej kan bildas; anledningen
härtill är vanligen brist på järn. K. kan hävas bl. a.
genom tillförsel av järnsalter. Även hos människan
förekommer K., ett slags blodbrist förenad med en
svagt grönaktig blekhet, vilken fordom var vanlig
hos unga flickor och även kallades bleksot. Sjukdomen
är nu praktiskt taget försvunnen. Den botas snabbt
genom tillförsel av järnmedicin. H. O—d.
Klorvatten, se Klor.
Klorvätesyra, se Saltsyra.
Klovicker, serradella (Ornithopus sativus L.), en
sydeuropeisk, ettårig baljväxt, omkring y2 m hög, med
slankig, kantig, gleshårig stjälk, oskaftade, mångpariga
blad och flockliknande blomklasar från bladvecken.
Blommorna äro små, ljusröda, baljorna ledade, glatta,
tillsammans med skaftet påminnande om en fågelklo.
Baljlederna avfalla oöppnade och utgöra utsädet. K.
odlas som foderväxt och gröngödslingsväxt på sand-
32—905197
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
