Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlossningslamhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlossningslamhet -
numera ofta ställas på djuren. Det förefaller nämligen
som om behandling med enbart luftinpumpning ej
numera skulle giva så stor tillfriskningsprocent som
tidigare. Av stor praktisk betydelse äro därför de
vetenskapliga forskningar, som på detta område bedrivits
under de senaste 15 åren. Dessa ha icke endast ökat
vårt vetande angående sjukdomens natur, utan även
givit oss en ny effektiv behandlingsmetod i
kalciuminjektionen, vilken utgör ett synnerligen värdefullt
komplement till juverbehandlingen. — Vad
sjukdomens profylax angår, bör noggrant observeras, att
en ko, som står med en latent F., lätt får ett utbrott av
sjukdomen, och att en ko, som har sjukdomen i lindrig
form, avsevärt försämras, om hon mjölkas. Mjölka
därför ej en ko, som misstänkas ha F. Kor som ha
anlag för F., böra ej mjölkas ur ordentligt de närmaste
dagarna efter förlossningen. I förebyggande syfte får
man dessutom undvika att fodra korna för starkt
med äggvita närmaste tiden före kalvningen och ej
heller ge starkt mjölkdrivande medel närmaste tiden
efter kalvningen. Det är därjämte viktigt att tillse
att foderstaten kompletteras med mineralämnen,
framför allt med kalk. N. L.
Förlängda märgen, se Nervsystem.
Förmultning är sönderdelning av organisk substans
utan gasutveckling. Jfr Förruttnelse och Jäsning.
Medan under varmare klimatbetingelser den rent
kemiska nedbrytningen av organisk substans i jorden
spelar en ganska stor roll, så är i vårt land denna
sönderdelning i huvudsak beroende av jordens
mikrofauna och mikroflora.
En översikt av de därvid mest aktiva
jordmikroorganismerna ges i nedanstående sammanställning
(efter G. W. Robinson).
A. Mikrofauna d. v. s. till djurriket hörande.
I. Protozoer.
II. Nematoder.
III. Maskar, insekter m. fi.
B. Mikroflora d. v. s. till växtriket hörande.
I. Alger och diatomaceer.
II. Strålsvampar, mögelsvampar m. fi.
III. Bakterier.
a) Autotrofa bakterier, som få sitt
energibehov helt från oorganiska föreningar
och sitt kol från markluftens kolsyra,
t. ex. salpeter-, sulfat- och järnbakterier.
b) Heterotrofa bakterier, som erhålla sitt
kol från komplexa organiska föreningar.
De omfatta:
1) Nitratassimilerande bakterier.
«) sådana som leva i symbios med
växter t. ex. baljväxtbakterier.
;9) fritt levande dels aeroba t. ex.
- Förna
Azotabacter och dels anaeroba
t. ex. Clostridium.
2) Ammoniakbildande bakterier.
3) Cellulosasönderdelande o. d. bakterier.
Se vidare Bakterier.
Den organiska substans, som bildas i jorden eller
på olika sätt tillföres densamma, såsom växtrötter,
löv, halm, djurspillning m. m., utsättes sålunda genom
mikroorganismernas förmedling för sönderdelning av
olika slag — F. -— varvid bildas kolsyra, nitrat m. m.
samt humus* (humifiering). Oftast är den försiggående
processen en oxidation, vid vilken syre absorberas och
ungefär lika stor volym kolsyra utvecklas. Detta
visades första gången av Boussingault och Lewy 1853.
Processen gynnas av god genomluftning och god
markfuktighet samt förlöper hastigast vid en
temperatur av 35—40° C. Överskott på vatten är ägnat att
hindra genomluftningen och nedsätter därför
oxidationshastigheten. Hög kalkhalt gynnar processen.
Mera enkel substans, såsom socker, stärkelse o. d.
nedbrytes hastigt under aeroba betingelser, under det
att proteiner, fetter och cellulosa lättast sönderdelas,
om första stadiet av nedbrytningen förlöper åtminstone
delvis anaerobt. Sönderdelningen av de mera
komplicerade organiska föreningarna försiggå ibland mycket
långsamt och sker ej direkt, utan en mängd
mellanprodukter uppkomma, t. ex. aminosyror av
multnande äggviteämnen. Under neutrala eller endast
svagt sura förhållanden bildas som mellanprodukt
mild humus, i åkerjord mull. Under mera anaeroba
förhållanden bildas, särskilt om kalkhalten är liten,
en sur, s. k. råhumus.
På platser, där lufttillträdet till marken av någon
anledning hämmats, t. ex. genom stillastående vatten,
blir nedbrytningen av den organiska substansen
ofullständig och det sker en anhopning från år till
år. En del mera motståndskraftiga växtdelar kunna
sålunda förvaras i tusentals år. Denna process kallas
förtorvning och den bildade jordarten torv.
Förmultningshastigheten varierar i hög grad. Som
allmän regel gäller, att enkla föreningar och
kväverika sådana multna fortast. Vidare att gröna och späda
växtdelar multna fortare än äldre hårdnade. Trä,
torv och fett multna mycket långsamt. Se även Humus
och Torv. S. E-n.
Förna. Den organiska substans, som under varje
vegetationsperiod bildas av växterna, dör förr eller
senare och faller till marken eller införlivas med
denna. De döda växtresterna på och i marken, grenar
och kvistar, blad och stjälkar, vissna löv m. m.
benämnes F.; motsvarande bildning på sjöbottnen —
alltså resterna av det organiska livet i vattnet —
kallas ävja. Man skiljer mellan fallförna, t. ex.
löv-förnan, bottenförna och markförna, d. v. s. resterna
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
