- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
182

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eekendorfer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E

Eckendorfer, se Beta (foder-).
Edamerost, se Ostsorter.

Edelmist erhålles vid en av tysken Krantz utarbetad
metod för gödselns lagring. Vid denna metod söker man
uppnå hög värme i gödseln under de första dagarna
efter utgödslingen, och metoden kallas därför även
varmjäsning av gödsel (Heissgärung). För att uppnå
den önskade temperaturen av 60—65° C lägges gödseln
så luckert som möjligt i lager om %—1 m tjocklek.
Tack vare det rikliga lufttillträdet tar gödseln hastigt
värme, och efter 3 à 4 dygn har den önskade
värmegraden uppnåtts. Så snart så skett, packas gödseln
omsorgsfullt, och ett nytt gödselskikt påföres möjligast
luckert, och så fortsätter man undan för undan tills
gödselstapeln nått önskad höjd.

För att möjliggöra dylik skiktvis lagring måste
gödseln läggas i »bänkar» på så sätt, att gödseln från
varje dags utgödsling lägges på en viss yta. Nästa dag
lägges ett liknande block bredvid föregående dags o. s. v.,
och i anförda fall får man först på 4-de dagen fortsätta
att bygga på det block, som lades första dagen.

Det är emellertid ej endast med hänsyn till den höga
begynnelsetemperaturen, som Edelmistmetoden skiljer
sig från det sätt, på vilket man vanligtvis lagrar
gödseln, utan dessutom eftersträvar man i förra fallet en
väsentligt högre lagringshöjd. Åtminstone var detta
fallet strax metoden kommit i bruk, då en lagringshöjd
av 3 till 6 m anbefalldes. Sedermera har man
visserligen minskat på lagringshöjden, men man anser
fortfarande, att den måste vara minst 3 m, för att
omsättningarna i gödseln skall kunna fortlöpa normalt.
Till jämförelse kan nämnas, att man vid kalkyler över
erforderlig lagringsyta för gödselstäder hos oss
vanligen räknar med en lagringshöjd av 1,5 m.

Metodens upphovsman gör gällande, att den höga
begynnelsetemperaturen i förening med stora
lagringshöjder skulle leda till, att gödselns svårlösliga
kväveföreningar mobiliserades, varigenom gödselns värde
skulle avsevärt ökas. Vidare framhålles som fördelar,
att den kraftiga uppvärmningen av gödseln skulle
medföra nära nog sterila betingelser i gödselstapeln.
Som följd härav skulle de fortsatta omsättningarna i
gödseln bliva högst obetydliga, varigenom gödselns

lagringsduglighet avsevärt ökades jämfört med på
vanligt sätt lagrad gödsel. Vidare skulle såväl ogräsfrön
som patogena mikrober oskadliggöras.

Under senare år utförda undersökningar hava
emellertid visat, att sistnämnda påståenden ej alis hålla
streck, och att E. till sin verkan närmast är jämförbar
med på vanligt sätt lagrad gödsel. Lagringskostnaderna
äro emellertid väsentligt högre. G. T-n.

Edelvveiss, se Leontopodium.

Efterhörd, kvarbliven, avser det tillstånd, då E.icke
avgår de närmaste timmarna efter förlossningen. Hos sto,
sugga och hynda avgår E. normalt i samband med
förlossningen eller inom % timme därefter. Hos ko och
små idisslare går E. i regel inom de tre närmaste
timmarna efter förlossningen, och man talar om kvarbliven
E. först om den ej går efter 8—10 timmar. Kvarbliven
E. är vanligast hos ko, mindre vanligt hos sto och sugga
och ovanligt hos mindre idisslare. Orsaken är i de flesta
fall en infektion i livmodern under fosterstadiet, vilken
medför inflammatoriska förändringar i fosterhinnorna,
varigenom sambandet mellan dessa ocli
livmoderväggen blir fastare än normalt. Särskilt är infektion med
smittsam kastning ofta orsaken till kvarbliven E. Som
andra orsaksgrupp kommer alla omständigheter, som
försvaga moderdjuret, så att livmodern efter
förlossningen ej får nödig kraft att driva ut E. Hit
hör t. ex. tvillingbörd, vattusot i fosterhinnorna,
transporter före förlossningen, hög ålder och allmän
svaghet.

Förloppet vid E. ställer sig olika hos ko och sto, om
behandling ej inledes. Om infektion ej tillstöter, kan
en ko stå med E., tills denna efter 8—10 dagar av sig
självt avgår, utan att bli svårt sjuk.
Temperaturförhöjning, nedsatt foderlust och sänkt mjölkproduktion
följa som regel av den livmoderinflammation, som
uppstår, men denna avläkes i regel relativt snabbt,
sedan E. avgått. Om däremot svåra stallinfektioner
finnas, blir E. i regel snart infekterad och kon allvarligt
sjuk. Inledes ej behandling, tillstöter då ofta en
dödligt förlöpande livmoderinflammation eller i varje fall
långvarig sjukdom med höggradig avmagring. Som
allmän regel bör vad ko angår gälla, att om E. ej avgått
inom ett dygn, bör veterinär rådfrågas. I den händelse

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free