Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joh. Schultz, Föredrag 1892. Tillägg av P. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från läsårets början, andra woro stafvare och åter några
innanläsare. Af hvartdera slaget fanns nästan någon året om,
emedan i skolan intogos barn när som helst; detta, ehuru läraren
gärna wille wid läsårs början hafva in i skolan nybörjarne.
Då alla lexorna woro upphörda, wanligtvis åtgick därtill
2 timmar, fingo barnen rast. Rastestund fingo alla,
undantagande de, som ej kunnat sina lexor och hvilka hade sin plats
wid dörren, hvarest mången kunde få stå hela förmidd. och
däröfver. Endast en rast bestods under f.midd. likasom ock en
under e.midd., ¼ timme. Man bör dock icke tro, att barnen
hade mindre fritt då än nu för tiden. Emellan rasterna utbådo
sig barnen fritt. Detta genom att klappa i händerna och räcka
upp högra handen. En nick af läraren eller skakning med
hufvudet war tecken till bifall eller afslag. Nere wid dörren
woro å spikar upphängda 10 à 12 st. träbrickor. Det barn,
som fått extra lof att gå ut, gick ned och tog sig en bricka
samt gick ut. Så länge brickor funnos att tillgå lemnades
utgångslof, men sedan war det stopp, tills af de utevarande någon
war inkommen igen och aflemnat brickan på sin plats. Mycken
tid gick dagligen försummad genom ett sådant tillvägagångssätt.
Månget barn gagnade sig mer än tillbörligt war af friheten.
Icke sällan fick läraren gå ut och hämta in sölare, hvilka kunde
glömma sig ända därhän, att de stannade ute ½ timvis.
Reformen, 10 à 5 minuters rast efter hvarje lästimme war, fast
den kan synas ringa, af ej så liten betydelse för skolarbetet
[1].
Sedan barnen inkommit efter rasten war det wanligtvis
räkning [2]. Junkers tabellkurs och något längre fram Pihlstrands
tabeller eller räknebok war undervisningsmaterialet. Äfven wid
räkning woro monitörer, att öfvervaka arbetet. Om någon
undervisning, i nutida bemärkelse, kan man ej rätt gärna tala. Mycket
sällan lemnade läraren någon handledning. Wid tillfällen då
willrådighet rådde om förfaringssättet wid lösning af en wiss
uppgift och man hänvände sig till läraren för att få hjälp, blef
oftast svaret detta: »Se på regeln och följ den»! Märkvärdigt
ändå, huru i den tiden likväl en och annan erhöll ganska god
räknekunnighet. Det berodde väl därpå, att lärjungen måste
sjelf tänka och lärde sig därvid att sjelfständigt tänka, då i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
