Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- J. P. Malmberg, Om undervisningsväsendet i Åsheda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans. Många af oss betraktade detta inspektörens, som vi
tyckte, enfaldiga försök med ett visst medlidande. Vi voro
icke vana vid att se en lärare nedlåta sig till något så simpelt.
— Dock, det är sant, — ett åskådningsmedel användes:
fingrarna. Och dessa måste af de flesta anlitas hela skoltiden igenom.
Välskrifning.
Hvad som gällde om rättigheten att få deltaga i räkning,
gällde äfven skrifning. Läsa först och skrifva sedan! Först
skrefs på griffeltafla. Aldrig glömmer jag den hänryckningens
stund, då jag första gången fick taga griffeln i hand. Läraren
skref för på hvarje barns tafla. Sedan barnet något så när
kunde forma bokstäfverna, fick det skrifva på papper.
Skrifböcker att köpa funnos icke; sådana måste vi göra själfva.
Nybörjarne fingo dock vanligen hjälp af läraren. Så skulle boken
linieras. Nog blef det att börja med snett och oregelbundet,
men det rättade sig efter hand. Så fick man förskrift i boken
— till att börja med lilla alfabetet — och så var det att »med
sin olärda hand» fatta gåspennan. Ja just gåspennan, ty
stålpennor voro då okända och när ändtligen en och annan smög
sig in i skolan och erbjöd sin tjänst blef den — utvisad. Och
detta oaktadt gåspennorna orsakade lärarne ett ändlöst,
tålamodsprövande arbete, ty knappast något af barnen kunde själft
»formera» sin penna. Det dröjde dock icke länge, förrän
fördomen mot stålpennorna gaf med sig till stor fromma för
arbetet i skolan. Välskrifningen främjades mycket genom
förskrifningen i barnens egna böcker. Sedan större färdighet vunnits,
skrefvo vi efter af läraren skrifna tabeller, som vi fingo byta oss
emellan. Målet blef dock vanligen förfeladt, emedan man dröjde
allt för länge vid storstilen, så att någon småstil sällan kom att
öfvas.
Sång.
Fastän examinerade läraren var själf skicklig sångare, öfvades
endast psalmsång, nästan uteslutande efter gehör. Litet
tonträffningsöfningar och psalmmelodier sjöngo vi efter
sifferbeteckning, men däraf vardt icke något nämnvärdt resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:47:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lankaster/0109.html
