Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. P. Andersson, Bidrag till folkskolans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läsecirklar», då, som vid lexförhöringen, hvarje cirkel hade sin
monitör. Vid dylika tillfällen var ett sorl i rummet, lättare att
tänkas än beskrifvas. Somliga stafvade eller läste på tabeller;
andra läste i nya testamentet eller psalmboken, de vanliga
innanläsningsböckerna, och för att höras, var det nödigt att man
»talade ur skägget». Denna öfning fortgick till klockan 12, då
hvisselpipan ljöd och det blef tyst. Nu kommenderades till
platserna, och sedan böckerna voro nedlagda på hyllorna i bänkarna,
kommenderades: Middagslof, marsch! Nu hade man ledighet
till klockan 2. Icke alla fingo glädja sig deråt; de som hade
baklexor fingo sitta inne; ja det hände ibland att en och annan
ej fick ens gå och få sig en bit mat. Häraf kom sig att
baklexor ansågs för det värsta som kunde vederfaras en menniska,
och för dem, som hade svårt att »lära utantill», var skolan ett
pinorum. Mången gång hände det ock att fusk bedrefs genom
att muta monitörerna. Detta skedde i all hemlighet, hvarför
oskicket ej alltid af läraren kunde beifras.
Eftermiddagens arbeten voro vanligen skrifning, räkning,
sång; historia, geografi, grammatik, teckning osv. för de
mera försigkomna. Någon läs- och arbetsordning förekom icke,
hvarför man ej den ena timmen visste hvad under en följande
komma skulle. Läraren bestämde detta efter omständigheterna;
ej heller begränsades någon lektion till timtal, utan fortsattes
dermed tills man ordentligt genompluggat det föresatta. Lofstund
gafs vanligen kl. 4 på e. m., hvarför det blef slut mellan 6 och 7.
Mången gång, särdeles under sommaren, inträffade att man ej
slapp förrän efter kl. 8. Att barnen under sådana förhållanden
öfveransträngdes faller af sig sjelft, synnerligast de, som hade
mindre godt minne och således dagligen erhöllo baklexor, hvarför
de fingo sitta qvar i skolan en à två timmar, hvaraf följden blef
att de kommo hem mycket sent och tiden för öfverläsning af
nya läxor blef snart sagdt ingen. Dertill kom stundom att
rottingen, denna på den tiden mycket använda gren af kunskapens
träd, begagnades för att skärpa fliten och minnet. Jag hörde
en prestman en gång berätta, hurusom en gammal skollärare
en gång yttrat till honom, att rottingen vore ett af skolans
yppersta bildningsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
