Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då det blev tid att gå till sängs, sade modern:
— Jag nänns inte jaga ut dig i ovädret igen,
stackars djur. Om du håller dig lugn och stilla,
kan du ju gärna få ligga kvar framför spisen.
Så lade hon och döttrarna sig att sova, och
Vita Björn låg så tyst och beskedligt på sin
plats, att de inte hörde ett knyst ifrån honom
på hela natten.
På morgonen, då de stigit upp, släppte de båda
flickorna ut honom, och de sågo honom luffa
bort över snön och försvinna in i skogen. Men
på kvällen, då de reglat dörren och åter sutto
framför brasan, hörde de honom bulta på igen,
och helt glada sprungo de och öppnade för
honom. Leken och raset började på nytt, och
även nu fick björnen stanna kvar över natten.
Och så väl fann han sig i stugan, att han
kom igen också nästa kväll och sedan alla
följande kvällar under hela vintern. Och Snövit
och Rosenröd gingo alltid och längtade efter
honom och skulle blivit mycket ledsna, om en
kväll förgått, utan att de fått höra Vita Björn
bulta på dörren.
Men då våren kommit och marken låg grön,
sade björnen till Snövit en morgon, då han
skulle gå:
— Nu måste jag bort och kan inte komma
igen på hela sommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
