Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25§
och därför korresponderar hvarje planet med någon del i
den största människan.
Inom naturen skönja vi på hvarje trappsteg, i stort som i
smått, organiska former, organiska krafter, hvilka alla i sin
struktur och verksamhet visa analogi med människan. I män-
niskan, skapelsens slutmål, åstadkommer gudomligheten till
sist sin verkliga afbild. Hon är mikrokosmen ej blott där-
för att alla andra skapade substanser stå i hennes tjänst och
medelbart medverkat till hennes daning, utan därför att
hvarje kroppsdel, hvarje organ, hvarje egenskap hos henne
har sin korrespondens i den största människan, Guds like,
och därför också en ännu högre motsvarighet hos gudamän-
niskan själf. Och detta är möjligt, »därför att det i Gud
människan finnes en oändlighet af ting, hvilka i himlen, hos
ängeln och hos människan uppenbara sig liksom i en spegel.»
(D. D. A. 19.)
Denna uppfattning om människogestalten såsom normen
för allt skapadt och den eviges egen form tillämpar Sweden-
borg inom sin teologi med den systematiska omständlighet,
som är honom egen, utan att väja för nagra än sa para-
doxala konsekvenser. Han ger noggranna beskrifningar på
den plats de olika andesamhällena intaga i den himmelska
eller den helvetiska människan, och i sin bok om jordkloten
i vårt solsystem låter han också hvarje planets andar repre-
sentera en kroppsdel eller en förmögenhet hos »den största
människan». Härigenom har denna lära kommit att jämte
korrespondensläran och läran om de himmelska äktenskapen
bli en af de mest uppmärksammade detaljerna i Sweden-
borgs system. Redan Kant gaf en karrikerad framställning
af den och betecknade den såsom »eine ungeheure und rie-
senmässige Phantasie», och sedermera har den mer än en
gång anförts såsom ett bevis pa Swedenborgs sinnesrubbning.
Både bland anhängare och motståndare synes man oftast
utgå från förutsättningen, att Swedenborg på egen hand
kommit till denna lära genom en omvändning af satsen om
människan såsom mikrokosmen. Så är dock ej fallet. Swe-
denborg har säkert fullt medvetet upptagit tanken från an-
tika källor eller från renässansens naturfilosofer.
Redan Plato och Aristoteles älskade ju att tala om värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
