Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen - Skapelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
a
■den i människogestalt för att bekämpa helvetets makt, som
genom generationers synder vuxit till en förfärande höjd, och
återknyta den brustna förbindelsen mellan Gud och män-
niska. Frälsningen vinner människan efter hans återuppsti-
gande liksom förut genom eget sedligt arbete. Men vägen
är jämnad, därigenom att de onda andarnes välde öfver henne
är minskadt, jämvikten mellan himmel och helvete återställd.
Så småningom kommer emellertid mänskligheten att genom
förnyade affall på nytt befolka andevärlden med onda andar,
och en ny domedag öfver andevärldens riken blir nödvän-
dig. Jag skall senare återkomma till dessa idéer i samband
med Swedenborgs eskatologi.
Swedenborgs gudsbegrepp blir alltså den absoluta oändlig-
heten, ur hvilken allt utgått och genom hvilken allt består.
Människan kan och skall ej föreställa sig detta väsen annat
än i den form, i hvilken det manifesterat sig för henne, så-
som urmänniskan, allmänniskan, hvilkens själ är det bestäm-
ningslösa gudomliga varat och hvilkens verksamhet är den
heliga ande.
Särskildt tydligt visa sig konsekvenserna af denna koncep-
tion, som ju till sin grunduppfattning har otaliga motsva-
righeter i mystiska och gnostiska läror, i Swedenborgs
skapelselära och i hans teorier om människans förhållande till
Gud.
Då Gud är själfva substansen och den enda substansen,
är det klart, att det ej kunnat finnas någon med Gud sam-
evig materia, ur hvilken han kunnat skapa universum. Han
kan ej heller hafva skapat universum af intet, ty af intet
blir intet, och att skapa något af intet innebär en motsä-
gelse. (V. C. R. 76). Alltså återstår endast en möjlighet,
att han skapat det från sig själf. »Universum, som är en
bild af Gud och därför fullt af Gud, kan ej ha skapats an-
nat än af Gud i Gud ... Men ehuru det är skapadt i Gud
af Gud, är det ej kontinuerligt sammanhängande med honom
(continuum ab Ipso); ty Gud är vara i sig, och i de
framhäfvandet af Kristus. Min framställning torde visa, att S. tvärtom i fullt
medveten motsats till dem ställt den historiske Kristus i bakgrunden och fram-
för allt utrangerat läran om satisfactio vicaria, som för dem var det väsentliga 1
kristendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
