Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
andar och änglar. Skillnaden är endast, att han genom Guds
nåd har gåfvan att skåda andarne. »Att människan genom
Herren är styrd af andar och änglar», säger han på ett ställe
i Arcana Ccelestia (6191), »har det blifvit mig gifvet att se
genom en erfarenhet så tydlig, att den ej lämnat rum för
det ringaste tvifvel.» Han berättar därpå, att han under
flera år fått förnimma, att alla hans tankar och känslor flu-
tit in genom andar och änglar och att han fått gåfvan att
tala med dem, att få veta hvilka de voro och hvilka ande-
samhällen de tillhörde, ja, att tala med själfva dessa sam-
hällen. »Och trots det att alla tankar och känslor ända in
i det minsta flöto in genom änglar och andar, så tänkte
och ville jag dock såsom förut, och talade med människor
såsom förut, utan att någon olikhet med mitt tidigare lif
observerades af någon. Jag förutser väl, att knappast någon
tror en dylik sak, och dock är det en evig sanning.»
Sålunda anser sig Swedenborg trots sitt ständiga um-
gänge med andar åtnjuta samma relativa frihet i sina tankar
och beslut som andra. Då han går på gator och genom
folksamlingar och alltså ej tänker på andarne, äro också dessa
omedvetna om att de vistas hos honom. De ligga, som han
säger, i en sorts slummer och kunna endast verka på hans
minne och hans förnuft, men ej se genom hans ögon eller tala
med honom. Det är endast, då han betraktar dem med sin
inre syn, som de väckas och bringas till medvetande.
Swedenborgs andelära är alltså ej något oredigt fantasteri,
som fritager forskaren från en allvarlig behandling af hans
teologi. Den är en fullt systematisk utbildning af hans psy-
kologiska teorier i Oeconomia. De gestalter, som han sett
i dröm och i vaket tillstånd, har han tyckt sig igenkänna
såsom aflidna vänner och bekanta. De inre röster, han för-
nummit, ha stundom styrkt honom i hans tro, stundom fres-
tat honom att följa sina jordiska begär. Redan under dag-
boksperioden hade de objektiverats till goda och onda andar,
blifvit medier för de tvenne makter, som kämpade om herra-
väldet öfver hans själ, gudomlighetens sol med sitt ljus och
värme och den naturliga världen med dess begär och loc-
kelser. I De Cultu et Amore Dei hade denna konflikt mel-
lan den inre och den yttre människan fått sin universella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
