Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
som så ofta möta oss i folkliga visionärers beskrifningar af
sina syner, äro ganska sällsynta hos Swedenborg. Hans skild-
ringar från andarnes värld, hvilka ju äro de mest detaljerade
och konkreta, bjuda oftast blott på en slafvisk kopiering af de
jordiska förhållandena. Det händer honom sällan att konkret
beskrifva något landskap, eller att ange några individuella drag
i en andes utseende, trots att han utrustar andarnes värld med
skogar, lunder och sjöar och låter andarne hafva samma
kroppsdelar som människorna. Ej ens hans utförliga skild-’
ringar af den yttersta domen, som han fått bevittna i ande-
världen år 1757, bjuda på några pittoreska färgdetaljer. De
ha ett visst dramatiskt lif, men verka snarast som berättel-
ser af en person, som känner händelserna genom hörsägen.
Detsamma gäller i viss mån om hans mest fantastiska bok,
De telluribus in Mundo nostro solari, där han förverkligar en
dröm, som säkert lockat honom alltsedan hans naturvetenskap-
liga period, en resa till de olika jordkloten, hvilkas människor
och andar han får stifta bekantskap med. De färgrika detaljer
vi där få, äro i själfva verket ytterst få och återvända stereo-
tvpt. Så t. ex. höra vi gång på gång talas om fåglar med
gyllne vingar, som afteclcna sig mot den bla himlen. Natur-
ligtvis vinner detta sin förklaring i den något abstrakta lägg-
ningen af hans fantasi. Det förklaras ju också af hans kor-
respondenslära, som ej tillåter honom att medtaga någon kon
kret detalj, som ej representerar något andligt. Men en grund-
orsak synes mig dock vara, att alla dessa syner oftast ej
för honom haft den fullt exterioriserade hallucinationens ka-
raktär, utan hållit sig inom pseudohallucinationens råmärken.
Naturligtvis kan denna blifva lika åskådlig och liflig som den
verkliga hallucinationen, men redan i dess släktskap med
föreställningen ligger ju, att den ej behöfver förete samma
visuellt illusoriska karaktär. Då den ej af subjektet lokali-
seras till den yttre verkligheten, skiljer den sig också ofta
från dess rumsförhållanden och proportioner, och det är tyd-
ligt, att subjektet ofta har svårt att distinkt beskrifva den.
Detta är ju synnerligen ofta fallet med Swedenborg, såsom
man kan se af mångfaldiga uttalanden i Diarium Spintuale.
Därtill kommer ytterligare, att en stor del af Swedenborgs
kunskaper om andevärlden tydligen datera sig från hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
