Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
sedermera så fullkomligt, att det i hans teologi finnes mycket
liten plats för den historiska Kristusgestalten. På så godt
som alla punkter kommer han sedermera att stå i den skar-
paste kontrast till zinzendorfianismen, som med sin kristo-
centriska uppfattning och sitt bibelkritiska frisinne tvärtom
för honom blir en synnerligen osympatisk företeelse. Af alla
samtida sektbildningar får herrnhutismen gifvetvis den hår-
daste behandlingen i hans senare uttalanden. På grund af
sina fördömande uttalanden om Zinzendorf och hans anhängare
var också Swedenborg föremål för en rätt utpräglad antipati
från herrnhutarnes sida i Sverige och utomlands.
Det är ur denna hätskhet från herrnhutarnes sida, som de
Swedenborgska författarne vilja förklara de uppgifter om
Swedenborgs galenskap, hvilka så småningom i ryktets form
nådde fram till Sverige och till sist vunno en så stor sprid-
ning, att det enligt en samtidas uppgift*
1 vid 1769 års riksdag
på allvar skall hafva varit på tal inom prästeståndet att ge-
nom en rättegång få honom förklarad »såsom den der igenom
Religionens griller blifvit rörd till sina sinnen». Man kan näm-
ligen med säkerhet visa, att dessa rykten gå tillbaka till hans
vistelse i London under denna kristid och till sin förste upp-
hofsman ha herrnhutaren Brockmer, som under någon tid
var Swedenborgs hyresvärd. Det är fullkomligt omöjligt att
historiskt bedöma värdet af hans uttalanden, som endast före-
ligga i andra hand och i flera inbördes motsägande versioner.
(Se Tafel II s. 389 ff.) De gå ut på att Swedenborg upp-
trädt ytterst excentriskt, förkunnat sig vara frälsaren, som
kommit för att korsfästas af judarne, klädt af sig på en of-
fentlig plats och rullat sig i gatsmutsen, företagit egendom-
liga fottvagningar och haft deliriumliknande anfall. En nog-
grann fackkunnig undersökning af dagboksanteckningarna
borde kunna fastställa hur pass mycket sanningsvärde man
bör tillmäta dessa uppgifter2 och möjligen också närmare
1 Robsakms memoarer. Skandinavisk Nykyrk-tidning 1876 s. 154.
1 Herrlin har påpekat (Sydsvenska Dagbladet 1903 n:o 220) Swedenborgs
anteckning den 26—27 aug.: »Om natten syntes mig mina plantse pedis woro
hel hwita, som betyder det mina synder äro förlåtne.» Han framhåller, att
detta tydligen syftar på hans af Brockmer omnämnda ceremoniösa fottvagningar.
Samma sak åsyftas utan tvifvel i anteckningen den 22—23 (Dr. s. 48): »Såg
at en gosse rände bort med en min siorta, och jag rände efter honom, lärer »vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
