Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 1
I denna natts vision ha vi den afgörande uppenbarelse,
som utgör grundvalen för de närmaste veckornas religiösa
grubbel hos Swedenborg. Det står klart för honom, att
han varit föremål för en särskild gudomlig nåd, då han
fått skåda frälsaren. Och hans tankar kretsa redan kring
tanken, att han efter denna upplefvelse kunde komma att bli
betraktad som ett helgon. Följande natt skrifver han: »Da
jag war i mina tanckar, som kom mig ofta för, om det skulle
henda sig och någon hölt mig för en helig man och derföre
giorde werde af mig, ja som hos wisst enfaldigt folck sker,
intet allenast venerera, vtan ock adorera en förment helig eller
helgon, då fant jag at i den ifwer jag då war wille jag giöra
honom alt ondt, til det högsta, på det intet något af den
synden skulle låda på honom; och at jag med alfwarsamma
böner borde blidka wår Herre, at jag intet får någon dehl
af en så fördömlig synd, som skulle låda wid mig. Ty
Christus, hwaruti al gudomlighet fullkomligen är, bör allena
tilbedias» o. s. v. (Dr. s. 16.)
Han klagar redan nu öfver sina fruktlösa ansträngningar
att åter komma i det inspirerade tillstånd han varit förra
natten: »Jag kunde ibland intet få mina tanckar at contemplera
Christum jag sedt, doch liten stund allenast; kom den andans
rörelse och kraft åt mig, at jag hellre wille blifwa galen.»
(Dr. s. 14.) Han finner sig vara »mehr än andra owärdig
och den störste syndare, som wår herre gifwit mig at gå
diupare i wissa saker med mina tanckar än monga andra».
(Dr. s. 16). Och då han dagen därpå vid bordet hör en af sina
förra gången». Vid den sista rysningen känner han med händerna en rygg; »tog
öfver hela ryggen som invnder på bröstet: strax lade det sig ned, och jag
såg framantil jemwel ansichte, men det helt obscurt». Äfven detta skedde
enligt hans egen uppfattning i ett tillstånd mellan dröm och vaka: »detta war
vti en vision, då jag hwarcken war wakande eller sofwande, ty jag hade alla
mina tanckar tillsammans: war den inwertes menniskan separerad från den
utwertes som kiände det». Han kommer till den slutsatsen, att det denna
gång måste ha varit en helig ängel, då han ej kastades på sitt ansikte. (Dr.
s. 46). Ännu svagare är en vision af samma slag den 30 juli—1 aug. Han
erfar rysningarna, tycker, att han kastas pa sitt ansikte, men är ej säker
därpå. Sedan »tages» han »derifrån» och »fant under ryggen pa mig en, som
jag tychte wara bekant». Han förargar sig öfver att denne »tagit mig ifrån
det».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
