Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis - Den andliga solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
fullkomliga, alltså hos de lefvande väsendena i deras mest
fullkomliga substans, fluidum spirituosum, och genom de-
ras förmedling in i de andra allt efter deras fullkomlighet.
(Oec. II, 240.) Hur detta lif och denna visdom flyta in i de
skapade substanserna, kunna vi ej genom någon analys
förklara; vi kunna endast få en föreställning om det ge-
nom att jämföra det med ljuset. Swedenborg åberopar sig
här på att bibeln ofta brukar jämföra Gud med solen. (Oec.
II, 254.)
Och nu följer den bekanta bilden af gudomligheten som
den andliga solen, som alltifrån Platos tid varit alla mystiker
så kär. Liksom solen är källan till allt ljus i sitt universum,
så är gudomligheten lifvets och all vishets sol. Liksom väil-
dens sol flyter in på ett enda sätt och utan att förena sig
med tingen, så gör också lifvets och vishetens sol. Liksom
världens sol flyter in i tingen, allt efter som de äro af-
passade för dess ljus, så gör också lifvets och vishetens sol.
(Oec. II, 251.)
Swedenborg förbjuder sig själf att gå vidare i denna jäm-
förelse, som endast illustrerar, ej lär oss själfva naturen af
jämförelseobjektet. (Oec. II, 254.) Men det han sagt, är fullt
tillräckligt för att visa oss att han redan är inne i en ny-
platonsk tankegång, som allt starkare skall behärska hans
åskådning, till dess den i hans teologiska system möter oss i
fullt dogmatisk form i läran om hur Gud skapat universum
genom den andliga solen, från hvilken den naturliga, döda
solen endast lånar sitt ljus. (De div. amore et sapientia 151 —
157.) Det lönar knappt mödan att närmare efterfråga, hvar-
ifrån Swedenborg fått denna konception, som vi redan sett
skymta fram i Prodromus de Infinito. Han kan ha fått
den direkt från Platos Staten (L. 6 n. 508) eller från Plo-
tinos; han kan ha lånat den från Augustinus, som mångfal-
diga gånger varierat den;1 han kan ha fått den från otaliga
andra mystici, hos hvilka den förekommer. Han kan ha fått
impulsen till den från Johannesevangeliets prolog, hvars ord
om det sanna ljuset, som upplyser världen, han sedermera
aldrig försummar att citera såsom stöd för sin framställning.
1 Se de anförda ställena i Stöckl, Geschichte der Christlichen Philosophie
zur Zeit der ICirchenväter. Mainz 1891 s. 307.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
