Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Öfvergången till mystisk naturfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
kunskapsvagarna, genom att tillämpa dem på skilda klasser
af kunskapsobjekt. Trots allt behåller intuitionen genom-
gående sitt företräde. Det är blott inom naturvetenskapernas
område, som den ej kan användas. Där måste vi begagna
experimentet och kunna därför endast komma till ett relativt
vetande. »Så är Locke inom naturvetenskapernas område
empirist af resignation.» Sammanställningen af Swedenborgs
intuitionsteori med Lockes är ej tillfällig. Han har på
det ställe i Oeconomia, där han utförligare skildrat organet
för denna intuition, anima, själf åberopat sig på »den be-
römde Locke» och ur Essay concerning human understanding
bl. a. citerat den passage, där Locke uttalar sin gissning,
att änglarne och rättfärdiga människors andar i ett kommande
lif skola ha en kunskap liknande vår intuition. (Oec. II, 276,
jf. Locke a. a. B. IV c. 17 § 14.)
Om vi erinra oss Swedenborgs kunskapsteoretiska pes-
simism i Principia, få vi alltså utvecklingen tämligen klar för
oss. Under sitt grubbel öfver hur man skall kunna finna ett
osvikligt sanningskriterium, hur människosläktet skall kunna
återvinna sin genom syndafallet förlorade säkra kunskap, har
han hos Locke funnit häfdad tillvaron af ett vetande, som
ej behöfver anlita den osäkra, diskursiva vägen. Han kan
ej misstänka denna teori, framställd af den empiriska filoso-
fiens erkände lärofader, för att innesluta några »ockulta kva-
liteter». Men genom sitt intuitionsbegrepp har han släppt
in ett mystiskt element i sin vetenskapliga tankevärld. Det
väcker alla hans medfödda och under decennier undertryckta
tendenser till lif. Och da han under sitt intensiva tanke-
arbete ser en ljusglans för ögat, har han förklaringen färdig.
Det är gudomligheten själf, som med sitt ljus bekräftar hans
tanke. Det finns ett »heligt tempel» i hjärnan; förbindelsen
mellan det Oändliga och människan är ej bruten. Männi-
skan har »i detta ögonblick liksom fallit tillbaka i sin inte-
gritets guldålder». Det är lätt att förstå, hur han från tron
på dessa intermittenta lagor förts öfver till den nyplatonska
uppfattningen om ett ständigt ljus, som från gudomligheten
strömmar in i vårt inre, så ofta vi ej själfva undandraga oss
det. Oeconomias filosofi är redan i sitt hufvuddrag färdig.
Och än mer! Från denna stund står Swedenborg i ständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
