Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Öfvergången till mystisk naturfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
sökte hjartats och lungornas samverkan: »På detta sätt blefjag
rån barndomen under flera år van vid sådan respiration, sär-
skildt genom intensiva spekulationer, under hvilka (den vanliga)
respirationen upphör; ty på annat sätt är intensiv spekulation
ofver sanningen ej möjlig. Också senare, när himlen hade
öppnats for mig, så att jag kunde tala med andar, blef jag
sa fullkomligt van vid denna respiration, att jag ibland nästan
ej under en hel timme drog något andedrag. Det var endast
sa mycket luft inandad, att jag kunde tänka.» Han anser,
att han också i drömmen kan åtnjuta denna respiration, »ty
jaö iakttog gång pa gang, att sedan jag fallit i sömn, respira-
tionen alldeles undandrogs mig, så att jag vaknade och
uppade efter andan.» Och han slutar med att förklara:
»Genom detta medel är det mig också gifvet att vara sam-
man med andar.»
I sm teosofi utvecklar Swedenborg ytterligare denna lära
om den inre andningen. Den inre andningen kommer från
himlen, under det att den yttre andningen kommer från
världen. Då vi efter döden mista den yttre andningen,
fortsätter den inre. Den varierar allt efter vårt salighets-
tillstand, så att änglarnes andning är af en inre art, under
det att helvetets invånare ha mer yttre andning. Ursprung-
ligen var människan skapad för den inre andningen och bibehöll
denna under sitt integritetstillstånd. Då den upphörde,
bröts förbindelsen med himlen. (A. C. 9281, 805, jf. Tafel
H 143.)
Med kännedom om denna teori för den inre andningen är
det lätt att förstå, huru Swedenborgs omnämnda deliquium
uppkommit. Under den skarpa tankekoncentrationen har den
1 espirationshämning, hvarvid han alltifrån barndomen var van,
inträdt och medfört ett svimningsanfall, som kommit honom
att tro sig nära döden. En ytterst värdefull upplysning om
ett åtföljande fenomen ger oss uttrycket: »kom enär jag såg
ljuset». Det är säkerligen ej här fråga om solljuset — upp-
lefvelsen inträffade ju på natten — utan om ett mystiskt ljus-
fenomen. I Adversaria (II n:o 7012, jf. Tafel II, 145) be-
rättar han: »Lågor betyda bekräftelse; en sådan låga har
genom Gud-Messias’ gudomliga nåd visat sig för mig många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
