Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den mekanistiska världsbilden - Världsbilden i Principia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
de ting, som själfva ej ha något ma-
Gud och änglar, för
teMal uSälkSttt frändskapen mellan dessa Swedenborgs
tidigaste naturfilosofiska idéer och Polhems. For att genom-
gående kunna tillämpa mekanikens lagar antaga de, att de
g m;o-a hlott är en högre potens af det materiella, att tanken
fL af rörelse. Men det tt
att denna identifiering af ande oeh tnatena 1»™“’ Jörren
öppen för en teosofisk världssyn. Det var endast alltför latt
an vända om argumenteringen och betrakta materien såsom
en sista reflex af det andliga, rörelsen sasom en skuggbild
af tanken. Här, som så ofta, slår den nmrt :naturveten-
skapliga åskådningen en brygga ofver till mystik .
Samma tendenser, som vi kunnat skönja i Swedenborgs
tidigare naturvetenskapliga skrifter, behärska också hans kos-
mologiska system, sådant vi i fullfärdig form mota det i hans
Principia af år 1734. Hufvudmålet för honom ar fortfarande
att kunna med en genomgående tillämpning af matematikens
och mekanikens lagar förklara universums tillkomst och att
kunna reducera allt organiskt lif till rörelse. I sm på gru
valen af Cartesii hvirfvelteori byggda kosmologi utgår han
därför från den matematiska punkten såsom upphofvet til
alla andra naturliga partiklar med den motiveringen att na-
turen lyder samma lagar som geometrien, och att det darfo
ej finnes något i naturen, som ej är geometriskt och vice
versa.1 Denna odelbara enhet, som saknar rumslig utsträck-
ning, står midt emellan det oändliga, ur hvilket den skapats,
och den ändliga värld, till hvilken den gett upphof. .Den
kan jämföras med Janus med två hufvuden, som pa samma
gång skådar i två riktningar, med ett ansikte vandt mo
hvartdera universum.» (Pr. s. 31)-
Punkten är skapad genom rörelse från det oändliga. enna
rörelse måste naturligtvis vara den rena rörelsen, som ej ar
underkastad de mekaniska lagarne. Då det nu ej heller hos
r Redan T hans Miscellanca observata af år 1722 (V. A-s uppl. I s. 13°)
förekommer denna motivering. Schliepers antagande [Emanuel Swedenborgs
System ier Naturphilosophie Diss. Berl. 1901 s. 10) att det var genom im-
puls från Leibniz, som S. förlänat punkten substansvärde, förefaller mig riktig .
Också de följande spekulationerna om rörelsens uppkomst synas mig tyda pa
inflytande från samma håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
