Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den mekanistiska världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
att det — såsom Hertling (a. a. 245) påpekat — är felaktigt,
då man trott, att Locke i öfverensstämmelse med Kant ve-
lat häfda metafysikens omöjlighet. Han tillskrifver ju tvärtom
kännedomen om Guds tillvaro den högsta graden af evidens,
och man har i hans Essay påvisat en mängd metafysiska
spekulationer. lian anser, att vi med samma sannolikhet,
som vi uppställa naturvetenskapliga teorier, kunna antaga
tillvaron af änglar, som öfverträffa oss i olika grader af full-
ändning och som därigenom i samma kontinuerliga grad-
skala, som vi iakttaga i naturen, leda upp till skaparens oand-
liga fullkomlighet. Han spekulerar på flera ställen om dessa
änglars väsen, om man bör tänka sig att de kunna antaga
kroppslig gestalt, en åsikt, som han med stöd af kyrkofader-
nas auktoritet är böjd att ansluta sig till (a. a. 197—198).
Han vidhåller, att våra begrepp om en andlig substans åt-
minstone äro lika klara som de om en kroppslig (a. a. 199 f.)
och han talar tydligt om en »intellektuell värld», som »sä-
kert är större och skönare än den materiella» (a. a. s. 202).
Det finns alltså i Lockes tankevärld ej blott vid sidan af
empirismen en lika starkt utpräglad rationalistisk synpunkt,
utan också utprägladt mystiska element, som tydligen föra
honom i grannskapet af nyplatonismen. Dit hör ju hans
uppfattning af intuitionen som ett slags andligt skådande, en
sorts inre ljus, som oemotståndligt tränger sig på det öga,
som vändt sig mot det. Dit höra också hans tvåvärlds-
system och hans tro på andar och deras antagande af kropps-
lig gestalt.
Man torde numera vara ganska ense om att se ursprunget
till detta mystiska inslag i den förbindelse, hvari Locke be-
visligen stod till den filosofiska riktning, som vid hans tid
i England klarast representerade oppositionen såväl mot den
Hobbeska materialismen som mot den gentemot mystiken
afvisande kartesianska rationalismen, den grupp af platoni-
serande tänkare, som bruka sammanfattas under benämnin-
gen Cambridgeskolan och hvars främsta representanter -voro
Cudworth och Henry More. De voro samtliga teologer och
puritaner, och deras tänkande behöll ständigt en anstrykning
däraf. Mot den mekaniska naturfilosofien satte de en starkt
teleologiskt färgad naturuppfattning, som hämtat sina hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
