Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läkaren och allmänheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅKAREN OCH ALLMÄNHETEN 1229
for läkaren, att den sjuke vill anlita andra biträden och
hjälpmedel, mottager patienten dagligen besök av sin
läkare, låter honom undersöka sin tunga, känna på sin puls
och skriva recepter, under det han i hemlighet följer en
annans råd. En annan olägenhet, varav läkaren icke
sällan lider stort obehag, är sättet för hans tillkallande. Att
vid plötsligt inträffade och utomordentliga
sjukdomsföre-teelser läkarens ankomst till sjukbädden önskats genast
eller sä fort som möjligt och säkert icke heller avslås av
läkaren, förstås av sig själv. Men att vid lidanden, som
fortfarit länge eller någon tid och icke försämrats,
brådskande anmoda läkaren att skyndsamt infinna sig hos den
sjuke och därvid ofta beröva läkaren hans korta vilo- och
vederkvickelsestunder, mången gång till och med hans
nattro, är sannerligen hänsynslöst. Ja, många patienter,
som ganska väl själva skulle kunna begiva sig till läkaren,
fordra till och med hans infinnande efter en kvart eller
en halv timma, alldeles som om läkaren för några kronor
skulle vara skyldig att passa på deras befallningar» Rent
av otillräknelig och därför visserligen ursäktad måste en
patient ans3s, om han behandlar sin läkare buttert, vresigt
och över hwud oartigt, därför att sjukdomen icke enligt
hans önskan nog hastigt häves. Men röner läkaren även
en dylik behandling av patientens icke sjuka anhöriga, så
förtjäna dessa en skarp tillrättavisning för deras
inskränkthet och ohyvsade beteende. Ofta måste läkaren djupt
harmas över både sjuka och friska personers beteende,
och dock skall han alltid vara älskvärd, mild och tålig,
deltagande och uppoffrande. Denna självbehärskning tär
på levern och gnager på hjärtat.
3. En ofta förekommande, icke sällan verklig fara
medförande osed bland lekmän är att rekommendera eller till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
