- Project Runeberg -  Läkarebok /
749

(1919) [MARC] Author: Henrik Berg - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förryckthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRRYCKTHBT 749

upptäckes vanligen, när patienten skall sätta sina planer
i verket (brev till vissa »höga föräldrar», till sin »brud»,
personligt närmande), vilket vanligen har till följd att han
föres till hospital. Sjukdomens förlopp är långsamt.

Utsikten till hälsa är för förryckthet absolut ogynnsam.
Sjukdomen slutar regelbundet med svagsinthet i högre
eller lägre grad. Den sjukes stämning blir mera jämn,
apatisk. Retligheten försvinner. Den sjuke drar ej nu
konsekvenserna av sina sjukliga idéer utan fogar sig utan
svårighet i sin omgivning. »Världshärskaren» arbetar i
trädgården. »Gud Fader» bär ved o. s. v.

Behandling. — Huru de sinnessjuka år 1771
behandlades i Paris, beskriver ärkebiskop v. Troil i sin resejournal.
Han omtalar ett besök på sjukhuset Salpétriére, »en bland
de remarkablaste och största inrättningar i Paris», och
omtalar att där »på ett annat ställe förvarades endast tokiga.
Ingen åsyn kunde vara mera hisklig än se här människor
nog olyckliga att hava förlorat förståndet, bundna med
kedjor samt i kalla vintern ute i luften helt nakna endast
omgivna med en fäll ligga på bädden. Vad kunde väl mera
röra mänskligheten än se dessa, såsom vilddjur placerade
runt omkring väggarna samt tillika höra deras ohyggliga
läten. Den enes skratt blandat med den andres tjutande
och vrålande oroade öronen. Utan att hava avklätt sig
allt, vad ömhet heter för sitt släkte, kunde man ej utan
häpenhet och rysning se detta ställe, som förvarade en så
olycklig del därav. Herre! Vad är människan! I lika
grad hon genom sitt förnuft är över de andra djuren,
bliver hon under de samma, då hon ej kan nyttja det eller
snarare är därav alldeles i mistning. Här äro nu över 400.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lakarebok/0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free