Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Anders beser ett ställe, men Greta gillar det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anders rodnade och bekände att han icke rigtigt
förstått ko-saken ännu.
”Ja, bättre begrep du uträtta åt Östman, det är visst;”
sade Greta och skrattade. ”Jag måste ut och gå till
Kasbv om söndag,” slöt hon.
Anders tog afsked och gick ifrån henne helt
skammannes. Han nalkades sin Badstugata, men vid
hemkomsten upprepade han för sig sjelf: ”Gå skall du icke, Greta,
det blir jag man för.”
Lördagsaftonen gick han upp åt Bernhardsberg, till
Östmans och vardt väl emottagen. Vid undfägnaden såg
han så ledsen ut, att Östman frågade honom om alla
getterna lupit bort ifrån honom. ”Nej,” sade han, ”men” — och
derpå började han omtala hela sin historia och huru dumt
lian uträttat åt Greta.
”Hör du, Anders, jag vet ett råd,” svarade Östman.
”Kom hit i morgon, så skall jag hafva häst och åkdon i
ordning. Det passar bäst att ”Sköna Margret” åker ut
till sitt ko-arrende, tror jag; kom, som jag säger, klockan
— ja, huru pass dags du vill.”
Lång-Anders strök icke blott sin högra lugg bakom
örat, utan äfven den venstra; han bugade sig för Östman,
och gladare har aldrig någon menniska gått hem till Lilla
Badstugatan, än han denna lördagsqväll.
Nu vardt om söndagseftermiddagen ståt hos Greta,
när hon fick höra att hon skulle ut och åka. Ganska
lätt hade Anders kunnat föra Östmans åkdon ned till
Holmelins, att hemta henne der hon bodde. Men Greta
forbjöd det. ”Det ser sturskt ut för fru Holmelin, det vill
jag icke! men så skall du ock veta en annan sak,
Anders. Det är bäst att ingen spörjer våra tankar, innan
vi hafva stället afgjordt och affärerne klara. Jag kan
få baraste förtret hos fru Holmelin; hon vill icke gerna
släppa mig ifrån sig, det vet jag. Märker hon att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
