Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemiKir förträfflig handledning. Troligen skall mången Svensk, lom
genomläser denna hok. förundra sig öfver att i Norge återfinna en sådan
mvckenhet ortnamn, som han förut känner Sunnanskogs i Sverige. Den
naturligaste förklaringen öfver denna likhet är väl den. att dessa namn
öfverkommit till Norge af samma orsak och på samma sätt. som de
manga Skandinaviska ortnamn, hvilka träffas i England, och de
Europeiska ortnamn, lnilka öfverflyttats till Amerika och andra länder af
utvandrare, hvilka der i vildmarkerna nedslagit sina hopålar1. i
i Det torde jennäl förtjena anmärka*, att vis-a ting och begrepp under medeltiden
betecknades med samma ord i Götalands provinser oeh i Norge, hvarpå
exempelvis ma anföras: Ltlceghr, fredlös; Laupr, -löp, löb, ett mått för smör och salt;
Laupsbol, hemman, som betaide i ränta en löp smör, — benämningar, hvilka,
så x idt jag känner, icke förekomma norr om Kolmorden och Tiveden, men
deremot i Norge. Se Glo.-sarium till Westgötalagen af Schlyter; Gulatingslagen,
Köpenh. 1817; Bergens Kaljskinn, Christina 1843; Kalmare stadga 20 Juli 1397:
Jordebok för Skara Domprosten, m. fl. diplomer i de Kongl. samlingarne; N.
Jonge. chorogr. Beskr. oier Norge 1779, enligt hvilken då ännu i Söndmöre
fanns en skatt, -om kallades Löbsmör.
Att Wermland från Götaland erhållit sin första befolkning, hvilken der
anlagt nyhyggen utefter Wenerns stränder och sedan utbredt sig efter
vattendragen, synes belägenheten vester om de vilda, oländiga, höga och breda
Ti-veds- samt Kilsbergen och Dalfjället utvisa, jemte den nära slägtskapen mellan
dialekten i Wermland oeh i Götaland. Visserligen är möjligt, att delar af de
vidsträckta urskogarne i Elfdals, Fryksdals och Jösse härader blifvit upptagna
af nybyggare från Svealand, men bevisadt eller ens med sannolikheter understödt
är det ännu ieke. Att Nordmarken blifvit befolkad från Wedbo, har jag
ofvan-för antydt. Beträffande Sturlesons uppgift, att Olof Trätelja först bebyggde
Wermland, så är den. såsom grundad på muntlig sägen, hvilken skulle kunnat
bevaras oförändrad fulla 400 år innan den uppskrefs af Snorre, likaså otrolig,
som den är för våra äldre Svenska historieskrifvare alldeles okänd. Isländska
konungalängden för Sverige, Catalogus regum Svecice, Registrum Upsaliense,
Gamla Svenska Krönikan, Lilla Rimkrönikan, Erici Olai Krönika, Olai Petri,
Johannis Magni, Laur. Petri Krönikor, korteligen alla våra inhemska
underrättelser från äldre tider intill 1620, då Ynglinga-sagan synes först blifvit
bekant i Sverige, veta alls intet om Trätelja såsom småkonung i Wermland,
utan nämna både honom och hans son Inge såsom Svea konungar i Upsala.
Dessa inhemska vittnesbörd böra kunna påräkna lika mycket förtroende, ja
vida mer, än en. om också utmärkt, sagosamlare på den för händelsernas
skådeplats aflägsna ön Island, hvilken samlare, enligt egen uppgift, hemtat
sin saga af der boende kunnige män, de der svårligen egde bättre kunskap om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
