Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDNATIDEN.
och dess minnesmärken.
”Sof roligt, forntid! Fåfängt Iduna mer
Drar dina bragder, som rostade svärd, utur grafven”
Tegnér.
Innan skrifkonsten med kristna läran inkom i vårt land, innan
denna lära vunnit stadga, blifvit allmännare spridd, och innan klostren
uppkommit, som voro odlingens första plantskolor, kan någon inhemsk,
historiskt tillförlitlig underrättelse ieke finnas om Sveriges tillstånd i
det hela, eller om dess särskilda landskap. Landets nordliga, från Greker
och Romare långt aflägsna, äfven från det mellersta Europa afsides
läge innebär också giltiga orsaker, hvarföre man hos den klassiska
fornålderns författare finner så få, ofullständiga och förvirrade
underrättelser om norden. Ingen Caesar, Plinius eller Taeitus hade satt sin
fot på Svensk grund. Men deras berättelser om Englands och Tysklands
invånare i århundradet före och efter Kristi födelse låta oss med
någorlunda visshet sluta till den råa vildhet, som måste herrskat bland
Skandinaviens folk vid samma tid oeh ännu långt derefter. Det är först
genom vikingatågen, från omkring 753, hvilka fortforo i mer än 300
år, som Skandinaverna blifva närmare kända i öfriga Europa, samt
deras roflystna framfart blifvit med fasa tecknad till boks.
Men om man inom Sverige saknar skriftliga urkunder från
hedenhös, så finnas deremot många andra minnesmärken, hvilka hänvisa
forskaren till den grå fornåldern. Dessa vid första påseendet ofta
obetydliga qvarlefvor äro hos oss de enda från samma tid, hvilka vittna om
förgångna slägten. de enda inhemska ledsagare man eger, att närmare
lära känna de folk, hvilka i ett aflägset fordom lefvat i de nejder vi nu
bebo. De tala ej, det är sannt, om dessa folks säkra ursprung,
slägt-leder, regenter, bragder och öden, men de antyda deras lefnadssätt och
färdigheter i viss måtto, som väl ock förtjena ett rum pa historiens
första blad. Kan man ej af deras efterlenmade grafvärdar och andra
qvarlefvor leda sig till någon närmare kunskap om den väg. de
framtågat och de orter hvarifrån de kommit. — på annat sätt. genom
andra medel låter det sig än mindre göra. Dessa minnesmärken efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
