Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergeant Alruth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgårdstäppor, bitvis förföljd av ilsket
hundgläfs och uppsnappande i farten blixtsnabba
skymtar av löjliga anleten med runda, uppspärrade
ögon och gapande munnar.
När hans hustru hörde trätrappan braka under
en så vådlig framfart, vände hon sig andlös och
blek mot dörren och som hon fick se hans
upphetsade ansikte och glänsande ögon, tryckte hon
händerna mot bröstet och skrek till. Och utan
att egentligen veta, vad hon väntade eller vad
hon menade med sina ord, sade hon: Nu är det
slut med oss. Han tog henne i famn, ryckte sedan
till sig pysen och vandrande av och an med
jättelånga steg berättade han alltsammans från början
till slut, även historien om örfilen, som han förut
förtegat. Hustrun brast i gråt och höll till sist
på att förarga livet ur honom med sina dumma
snyftningar. Slutligen lyckades hon få bukt med
dem och även hos henne tog glädjen ut sin rätt.
Hon ruskade och omfamnade och kramade honom
och skrattande sade hon:
Jaså, det var örfilen, som skaffade dig platsen?
Jo, vi måtte få trevligt på Kåseholm! Far kommer
att slå örfilar, som kungen slår mynt!
Och hon lyfte upp pysen mot honom och
varnade honom sägande:
Ja, akta dig för fula gubben! Han slåss!
Under den glada tid som följde,
förberedelsernas och förhoppningarnas var det ständiga temat
för unga fruns skämt och upptåg: örfilen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
