Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergeant Alruth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sergeanten har ju familj? Vad ska han nu ta
sig till?
Alruth svarade tämligen kort, att han ämnade
söka sig plats som förvaltare eller - om det icke
lyckades - skaffa sig ett billigt arrende.
Härtill genmälte översten: Dumheter! Dumheter! Den
första april tillträder han platsen som förvaltare
på Kåseholm.
Och med ett ilsket grin under den yviga,
hängande, blonda knävelborren tillade han:
Där behövs min liv och kniv en karl, som kan
ge hurringar åt höger och vänster. Så nu vet
han, varför han fått platsen.
Johan Alruth svarade endast: Tack översten!
Och den gode herrn började genast utbreda och
beklaga sig över de olidliga förhållandena på
gården. Kåseholm hade under det sista decenniet
förvaltats av en redig men slapphänt gammal man,
som icke förstått att hålla de tämligen styvsinta
blekingarna i Herrans tukt och förmaning. Särskilt
voro skogstorparna oregerliga, tjuvskytte förstörde
jakten i grund, hundratals dagsverken blevo aldrig
utförda, fisket vansköttes m. m. Korteligen:
Kåseholm avkastade icke hälften av vad det borde
avkasta, vilket var desto förargligare som
granngårdarna i allmänhet stodo i hög kultur,
enkannerligen då det Weedenheimska godset Ellenäs.
Här avbröt översten sin skildring med ett snävt:
Kom ihåg! Jag vill inte veta av flera dumheter
på den kanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
