Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likväl går det inte fort att taga sig fram, nej, det
går långsamt, tum för tum, fot för fot, segt,
förtvivlat långsamt. Han kämpar mot den täta, sega
massan, kämpar som i en mardröm. Hans hjärta
arbetar tungt och ojämnt, ansiktet blir gråaktigt
blekt och sköljes av svett, som icke blott är
ansträngningens. Han mumlar för sig själv:
Tänk om jag inte hinner!
Hinner? Det är inte nu och här det spöket
passar. Hinner, hinner? Det är slut med dess makt.
Hinner? Väntar hon icke på mig, hon som är lugn
och oberörd, stilla förbidan?
Och han kämpar, tum för tum, fot för fot
kämpar han sig fram genom det jäktande
folkvimlet, fram till henne som är lugn och oberörd,
stilla förbidan.
Plötsligt vänder han sig om, ser upp mot
stationsklockan. Men den gången ej för att taga
befallning av sin herre Tiden. Nej, han vill helt
enkelt bestämma platsen, där hon finns. Eller
fanns. Ty han minns att hon stod rätt under
klockan, något litet till vänster kanske men dock
så, att hon hade klockan nästan rätt under sig.
Där finns hon inte längre, vare sig just där
eller i närheten, Och nu börjar trängseln lätta:
snälltåget har satt sig i gång, folkmassan vältrar
mot portarna, snart finns det inte ett tjog liv på
perrongen.
Han ser sig omkring. Nej. Han går genom
väntsalen. Nej. Han stiger ut på trappan. Nej. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
